Ett telefonsamtal kan leda till så mycket...
Jag ringde bara sjukvårdsupplysningen för att be om råd, sedan blev det flera dagar på sjukhuset... Väldigt snart efter det att jag ringt rådgivningen hade jag fått en tid på Hälsocentralen på Södertull, vänliga människor mötte upp och jag fick snabbt träffa en läkare som tog prover och remiterade mig vidare till akuten...
Det var först när jag var på väg till akuten, körande i min bil som jag egentligen kom på att jag körde bil. Utan att jag egentligen tänkt så upptäckkte jag också hur snabbt jag fått vård. När jag kom till aktuen, som jag bara har negativa förväntningar på med massor med timmar i korridoren full av väntan... Jag fick nästan omgående komma in på ett rum och lägga mig på en brits, träffa läkare och nya, om en samma prover som redan tagits på vårdcentralen, togs...
Klockan 01.30 blev jag sedan körd i min säng till en avdelning. Där jag fick träffa ytterligare läkare och nya prover. Kändes bra att man gjorde så grundliga tester, men det var först nu som jag egentligen blev lite rädd över vad de egentligen tog för tester...
En dag gick, två dagar gick i samma stil. Massor med trevliga sköterskkor, undersköterskor och läkare kom om varandra. Nya prover och väntan på resultat. Det var inget fel på mig. Tack fär det, kändes som ett kvitto på att jag levde! Men min enorma huvudverk fanns kvar...
Ringdde jobbet och meddelade att jag var på sjukhuset, fick ställa in och/eller ändra en del av mina planerade göranden. Synd det, för det fanns massor med saker jag hade på gång. Men nu tänker jag på mig själv först av allt... trots examensfirande, svar från rättegångar, skrivande på JO-anmälningar för en väns räkning, letande efter lägenheter... etc Men nu går jag själv före allt!
Hemma över helgen för att vänta på provsvar... så himla tacksam för alla som engagerat sig! Vilken sjukvådr vi har tillgångtill när den behövs!
TREVLIG HELG!
* * *
DEL TVÅ....
* * *
Efter en helg som avslutades i sommarstugan längt från allt "måste" i glada vänners lag.. måndagmorgon var jag tillbaka på akuten igen... Stugan ligger några kilometer från Kungsberget, 78 kilometer från Skutskär... viktig parantes i min klagan.
När jag vaknade med smärtan i huvudet igen... fick jag först be om hjälp att ta mig till Vårdcentralen i Skutskär - då hade jag redan passerat Akuten i Gävle en timme innan jag anlände VC i Skutskär... där lades jag upp på en bår... i väntan på läkare som skulle remitera mig till akuten... det kom en läkare som inte gjorde mer än skrev på remissen... sen ficka jag vänta på att få sjkuts i transportbil till Gävle... chaffören hade visst lucnh... dessutom fick jag betala resan själv.... jag transporterades sittande i en ställning som min smidighet aldrig tidigare fått mig att inta, till Akuten på en bår som nöp och klämde mig på armen så jag var blå... kall, dragig och en ensam transportör... åja, tilbaka på akuten i Gävel, där jag egentligen var för mer än fyra timmar sedan...
Nya prover... väntande...
Utskriven mitt i matten, kl 01.30, ringde jag mina föräldrar för att inte riskera att få en liknande transport som när jag kom in....
Nu återstår bara en massa väntan på olika provsvar... väntar... väntar...
Jag far runt i en cirkel av smärta, vila, medicin... smaärta, vila, medicin.... Ibland får jag lite mer ork än oftast... sjukskriven... väntar på läkarkontakt för fortsatt sjukskrivning... sover sittande på nätterna... om jag sover... somnar någon kortare stund av utmattning... men lever på hoppet! Det kan snart inte göra mer ont... nu har jag väntat i två-tre veckor... doktorn är på semeseter och jag... väntar... på att smärtan ska lägga sig för evigt...
TACK för massa glada och uppmuntrande SMS, mail, mobil... etc... orkar bara inte svara på dem just nu.... tar alla meddelande till mig,.. saknar er alla (även jobbet)!!!
Det var först när jag var på väg till akuten, körande i min bil som jag egentligen kom på att jag körde bil. Utan att jag egentligen tänkt så upptäckkte jag också hur snabbt jag fått vård. När jag kom till aktuen, som jag bara har negativa förväntningar på med massor med timmar i korridoren full av väntan... Jag fick nästan omgående komma in på ett rum och lägga mig på en brits, träffa läkare och nya, om en samma prover som redan tagits på vårdcentralen, togs...
Klockan 01.30 blev jag sedan körd i min säng till en avdelning. Där jag fick träffa ytterligare läkare och nya prover. Kändes bra att man gjorde så grundliga tester, men det var först nu som jag egentligen blev lite rädd över vad de egentligen tog för tester...
En dag gick, två dagar gick i samma stil. Massor med trevliga sköterskkor, undersköterskor och läkare kom om varandra. Nya prover och väntan på resultat. Det var inget fel på mig. Tack fär det, kändes som ett kvitto på att jag levde! Men min enorma huvudverk fanns kvar...
Ringdde jobbet och meddelade att jag var på sjukhuset, fick ställa in och/eller ändra en del av mina planerade göranden. Synd det, för det fanns massor med saker jag hade på gång. Men nu tänker jag på mig själv först av allt... trots examensfirande, svar från rättegångar, skrivande på JO-anmälningar för en väns räkning, letande efter lägenheter... etc Men nu går jag själv före allt!
Hemma över helgen för att vänta på provsvar... så himla tacksam för alla som engagerat sig! Vilken sjukvådr vi har tillgångtill när den behövs!
TREVLIG HELG!
* * *
DEL TVÅ....
* * *
Efter en helg som avslutades i sommarstugan längt från allt "måste" i glada vänners lag.. måndagmorgon var jag tillbaka på akuten igen... Stugan ligger några kilometer från Kungsberget, 78 kilometer från Skutskär... viktig parantes i min klagan.
När jag vaknade med smärtan i huvudet igen... fick jag först be om hjälp att ta mig till Vårdcentralen i Skutskär - då hade jag redan passerat Akuten i Gävle en timme innan jag anlände VC i Skutskär... där lades jag upp på en bår... i väntan på läkare som skulle remitera mig till akuten... det kom en läkare som inte gjorde mer än skrev på remissen... sen ficka jag vänta på att få sjkuts i transportbil till Gävle... chaffören hade visst lucnh... dessutom fick jag betala resan själv.... jag transporterades sittande i en ställning som min smidighet aldrig tidigare fått mig att inta, till Akuten på en bår som nöp och klämde mig på armen så jag var blå... kall, dragig och en ensam transportör... åja, tilbaka på akuten i Gävel, där jag egentligen var för mer än fyra timmar sedan...
Nya prover... väntande...
Utskriven mitt i matten, kl 01.30, ringde jag mina föräldrar för att inte riskera att få en liknande transport som när jag kom in....
Nu återstår bara en massa väntan på olika provsvar... väntar... väntar...
Jag far runt i en cirkel av smärta, vila, medicin... smaärta, vila, medicin.... Ibland får jag lite mer ork än oftast... sjukskriven... väntar på läkarkontakt för fortsatt sjukskrivning... sover sittande på nätterna... om jag sover... somnar någon kortare stund av utmattning... men lever på hoppet! Det kan snart inte göra mer ont... nu har jag väntat i två-tre veckor... doktorn är på semeseter och jag... väntar... på att smärtan ska lägga sig för evigt...
TACK för massa glada och uppmuntrande SMS, mail, mobil... etc... orkar bara inte svara på dem just nu.... tar alla meddelande till mig,.. saknar er alla (även jobbet)!!!
Kommentarer
Trackback
