Missar flera koppar kaffe i vårsolen...
... men vad gör väl det, det är ju sällskapet som är det trevliga! Nu är det ju så att det finns flera "offer" som inte hinner smita undan utan bara finns där... när nöden på att få en kopp kaffe är som störst. Jag vet inte om det beror på att jag alltid (åja, nästan alltid... hum, nja ganska ofta i alla fall) försöker vara på plats när jag sagt att jag ska vara det... men en dag som börjar med trubbel med bilen i kvadrat, bilar som jag inte begriper mig på över huvudtaget, regnväder, inställd rättegång etc kan ju inte resultera i annat än att ropet på kaffe (sällskap) blir stort... alla bara är så uppslukade av jorden... tur att det finns de som bara älskar att hålla på med bilar, kanske inte min då, men...
EN ledig dag med planer på turné... och utan större utdelning, nästan ingen var hemma och ledig när jag äntligen kunde ta mig tid att vara social.... det är då man upptäcker hur dålig man är på att underhålla vänskapen... det blir liksom bara tomt där ute... hjälp var är man (läs jag) på väg? Att bli en bitter, ensam, sur gubbe... ??!
NEJ detta får inte hända... måste göra något... undra bara vad? Måste börja med att ta till vara på alla er som finns (eller fanns) där uta...
... Nu måste jag ju säga att dagen blev inte en sådan katastrof ändå... jag fick mitt kaffe och trevligt sällskap! Även om det inte blev enligt planerna... jag är inte så bitter, ensam och sur som kanske uppfattas... jag har det gansaka, nej väldigt bra! Goá och glá vänner... och får massor med kaffe... kanske till och med lite för myckeet ibland....
Livet är ganska underbart när man sitter där i regnet och bokserar en bil som bara inte vill eller tänker starta... letar efter delar, som jag inte ens kände till att det existerade i en bil, på en skrot... bara man ser det goda i alla som finns där runt omkring en, alla som bara fixar och donar för att allt skall vara bra, tar dagen för vad den blir... och framförallt är tacksam för det som sker... då kan det inte bli fel!
