Roger Skärberg

Funderade mycket på vad jag fick mig till livs under en av alla grupper vi genomför på jobbet. Tema KÄRLEK, kärlek som inte är SEX eller har sexuella förtecken, utan bara är ren och skär uppskattning av varandra. Något vi är dålig på att bjuda på. När gav du dina föräldrar och/eller barn en kram sist? Kändes det bekvämt, eller blev det lite skämmigt?

Troligen det sistnämnda, Just för att vi inte är vana att ge varandra uppskattning i form av en vänlig KRAM, inte den "mekaniskt tekniska och manliga" kramen med en klapp på ryggen - som om det vore en hund som vi kramade och klappade på. Utan den där kärleksfulla, vänliga kramen som verkligen förmedlar att jag gillar dig...

Ibland skulle jag bara vilja slänga mig i en famn och ge någon en kram - kanske är det just dig, undra varför det inte blir av... ?!
Kanske för att det är så skämmigt och inte känns bekvämt, kanske för att du är för långt borta (eller om det är jag som är långt ifrån dig), kanske bara för att jag är rädd för hur snacket skall gå, eller kanske bara för att jag inte törs...

Jag gillar ju dig så skarp och skulle så gärna vilja visa dig min uppskattning! Så här får Du i alla falle en virituell kram från mig... KRAM på dig!