TACK för all hjälp!
MEN jag tror inte på den teorin, det är något annat som sprider skräcken i min kropp... lukten av olja, motorer, prylar som man inte förstår sig på och alla facktermer... jag är helt ute... jag får migrän av bara tanken på att öppna motorhuven. Det känns verkligen inte bra att ta sig till en bilbesiktning.
Nu har jag fått det bevisat igen, nyligen var det dags att besikta min bil. En hanska beskedlig sak, liten men naggande god. Det är inte en familjebil, inte en transportbil, inte en långfördsbil, inte en höghastighetsbil... det är en ATOS.
Trotts att besiktningsmännen gör vad de kan för att hålla mig med mod sprider den kusliga känslan sig i hela kroppen.
FAN, den gick inte igenom denna gång häller... trots att jag fixat alla brister som de knappat in på sin handdator... nya däck, nytt bälte, inköp av varningsteangel... ni hör själv... nu är det glapp i någon mutter på undersidan av bilen och vem tittar där? Inte jag i alla fall... Besiktningsmannen som så snällt hjälpte mig att ta mig igenom perssen att besöka besiktningen denna gång sa att jag nog borde ha hör det gnallande ljudet från bilen och förstått att det var glapp i gängorna - jag som trodde gnället kom från min medpassagerare!
Nu är det brottom bara en vecka till att verkställa gnället med muttern på undersidan av bilen... jag tänkte tanken att det är nog min storlek som gör att jag inte kryper under bilar och tittar under all skit som finns där på eventuella muttrar som jag inte ens vet att de skall finnas där eller hur de skall sitta. Jag är vid den inställningen att alla skruvar och muttrasr som monterats på bilen har en funktion, varför skulle de annars sitta där?
Att börja pilla lite här och där på allt som uppenbarar sig nä man tittar under huven eller som i detta fall under bilen är för mig heroglyfer!
Känslan av is och panik finns där igen, jag måste inställa mig en gång till på denna inrättning! Det är tur att det finns vänner som mer än gärna pillar på allt som har med bilar att göra, utan dem har jag stått mig slätt! Men att ännu en gång be om deras tid känns som om jag inte har ett eget liv. Att vara så beroende av någon (som har kunskap och kännedom om va de gör) känns inte särskilt bra. Det bidrar säkert till min så oengagerade syn i ansiktet när jag försöker överleva ytterligare ett besök... Jag försöker se det som att kan man bota rädsla för spindlar, rädslan att flyga etc med att utsätta sig för det som skrämmer... kan nog detta vara ett bra steg på väg för att få mig att överleva ytterligare besök på bilbesiktningen också! Men var finns terapeuten?
TACK för alla hjälp med att fixa till min bil!
Svarte Petter, ett spel på liv och död för demokratin
REGERINGENS trogna faller på eget grepp, nu kommer den jobbpolitik som regeringen driver att slå ut en stor del av sina egna medarbetare och andra deltidsarbetande som behöver nyttja ARBETSLÖSHETSFÖRSÄKINGS SYSTEMET - eller om man vill vara lite positiv som jag själv fick höra från Arbetsförmedlingen A-kassan för "Arbetssökande"... Det känns tryggt att ha den synen. Är glaset halv fullt eller halv tomt?
Åja, det spelar ju ingen roll vilken benämning man har... det är ju frågan om hur statens trotjänare använder sig av sin "makt" över oss dödliga. Har jag rätt till försörjning när jag drabbar av arbetslöshet eller blir jag en bricka i spelet om "Svarte Petter" och får ta mössan i hand och gå till socialtjänsten för mitt uppehälle. En socialtjänst som inte bara förskjuter sitt problem med att ge kommunmedborgarna sin försörjning utan också förnedrar, kränker och bedrar. Ett exempel socialtjänsten i Skutskär (Älvkarleby kommun) har vid flera tillfällen erbjudit en person "matpengar" mot återbetalning, så längt är väl allt gott... men att sedan samtidigt fråga om personen i fråga vill ha ett skriftligt beslut eller inte - för du tänker väl inte överklaga?
Ja, vad svarar en hjälpsökande i beroendeställning till "myndigheten"? Nej, det är klart att det är okey att ni bryter mot min rätt att få skriftliga beslut som jag sedan om jag är missnöjd med kan övrklaga till Länsrätten... eller ?! VET HUT på er kränkande myndighetspersoner! SKÄMS!!! Nog borde väl ni veta att alla myndighetsbeslut skall följas av ett skriftligt beslut med motivering?! Eller behövs det fortbildning i förvaltningsrätt???
ATT man i dagarna kan läsa i bland annat Arbetarbladet om att regeringspolitiken slår ut sina egna medarbetare har man kanske liten förståelse för. Kanske mer för att det drabbar den i Älvkarleby kommun så "påstridige Larsson". Förövrigt den enda i kommunfullmäktige som driver en aktiv opposition! Hur kommer opositionen nu att se ut? Med ett gäng "trötta" och "tysta" arvodeeslyftande själar som inte gör mycket väsen av sig, flera av dem har aldrig, eller mycket sällan, eltrat den så av Larsson så välanvända talarstolen. Många gåner kanske lite mångordiga men ack så viktiga rätten att som företrädare för folket (enligt de demokratiska spelreglerna) svar för någon form av opposition.
Moderaterna (och de övriga i Älvkarleby Alliansen) sitter i knäna på de styrande socialdemokraterna som på det andra knät har vänstern. Sverigedemokraterna har man bara nobbat, trotts att de av folket fått förtroende att ha två mandat i kommunens högst styrande (eller konfermerande) församling, nämligen kommunfullmäktige. Och Folkpartiet (och Larsson) har man i sam demokratisk anda bara fryst ut. Politik på högsta kommunalanivå...
Ja, du Larsson... fan trot, men visst borde man (läs regeringen) se över reglerna för oss som någon period i livet drabbas av arbetssökande akriviteter via satens egna organ, Arbetsförmedlingen. Ingen deltidsarbetande, oavsett vilkeket yrke man har, borde kunna slås ut för att de är fritidspolitier med en lön motsvarande tre timmars arbete i veckan. Slitande på tre-frya hundra procents "övertid" varje vecka utan ersättning och sedan bli utslagen från samhällets socialförsäkringssystem och möjlighet till försörjning. I sam demokratisk anda måste vi slåss för att demokratin får leva vidare tills det blir ett regeringsskifte. För visst borde vi ha en regering som ger signalerna om att det skall vara okey med lite arbete även om det inte är heltid?
Ophs... nu är det ditt drag - akta dig för "Svarte Petter"!
Det är mycket nu... för många...
En annan minnesdag som jag helt missat var minnesdagen om Fadime Shahindal, ni vet dottern som blev skjuten av sin pappa ii Uppsala för sin körleks skull - han som ville rädda familjens heder... Fadime var en mycket fin och trevlig tjej som jag hade färmånen att träffa några gånger i samband med att hon gjorde sin praktik på socialkontoret i kommunen där jag bor. Dessutom umgicks jag en hel del med någon av hennes släktingar. En man som stod på hennes sida i livet, om man nu kan ställa sig på någons sida när det gäller släkt led ochhederssaker... undra hur man tänker?
I veckann fick jag också beskedet att en person som jag känner till har tagit ett återfal och tittat så pass djupt ner i glaset att han går, nja, kanske fel ord, raglar runt på centralstationen i staden och letar burkar i papperskorgarna fär att få ihop till en öl till. Tragist, en i mina ögon fin person, med så underbar inställning och den ödmjukheten som han levererar till sin omgivning... Nu sitter han med gubbarna på bänken och luktar alkohol....
En annan för mig betydande vän har också klivit in i drogernas underbara land. Han har på kort tid gåt ner sig totalt, hamnat i en haschdimma och förbrukat sin omgivning ytterligare en gång i livet.... Det gär så ont. När jag själv jobbar med behandling och inte kan göra något åt mina egna vänner. Fungerar då behandling?
Ja ibland får jag anledning att tvivla, även om det går över för jag träffar också så många personer som via AA och NA rörelsen håller sig nykter och ren i många år...
Jag tänker ofta på dessa personer som inte kommer ifrån sin historia, sitt drogande liv, sin smärta, skam... etc som håller dem kvar i ett stadigt tag om sina droger oavsett vilken. Jag ser också alla de människor runt vaje individ, sambo, syskon, barn, föräldrar, släktingar etc som lider och blir ett offer för skam, ensamhet och lidande. Hur mycket pengar, oro, tappade lustar, besvikelser etc har inte drogandet kostat dem?
Ofta har de ingen stans att vända sig med sina tankar, känsloor och funderingar... varför fungerar vi socialarbetare inte bättre i vår yrkesroll? FAN, något måste gå att göra... Det gör så ont att titta på når någon mår så dåligt. Nu kan man ju göra som vissa säger; stänga dörren, slänga ut personerna i fråga och vånda dem ryggen... "tufkärlek"... jag hör väl till dem som inte tycker det. "kärlek" kan inte vara tuff, den är glad, varm och god... men hjälper det någon att komma ifrån sitt drogande?
Ja, vad vet jag... men än så länge anser jag att det är viktigare att bry sig om, än att stänga ute någon man tycker bra om... kanske är det som de som hävdar den tuffa stilen säger, att man möjliggör ytterligare tid i drogandet... med den öppna famnen. Kanske kan det vara ett sätt att skydda sig själv och sina sorgsna, besvikna känslor... var vet jag... Jag är ju bara en teoretiker på banan. Min egen karriär har ju bara varit en öl, på Kinseiska muren, 1986... det gör ju knappast någon erfarenhet att tala om. Men å andra sidan har jag ju lärt folk att simma utan att ha drunknat själv också. Med det resonemanget är det tur att jag inte jobbar på FONUS... Erfarenhe kan man lära av andra, man behöver kanske inte göra alla galenskaper på egen hand...
Mycket tunga och stora funderingar, men jag noterar hur det hopar sig för många i deras liv just nu... Lev på hoppet, snart kommer det en vår! Hitta andra i samma situation och stötta varandra... våga tala om det som är problemet.... det gär ont, men kanske får man uppleva att det går att göra något åt det också... Våga försöka!
20 januari 1958...
Nu hade även ett så manligt yrke som poliskåren fått sina första kvinnliga medarbetare! I dag är det drygt 3 000 kvinnor som arbetar som poliser i Sverige.
Kanske något för avdelningen onödigt vetande, men så var det i alla fall.
Från slaveri till Vita huset, i USA har äntligen en annan ordning inrättas, en färgad har klivit in i sin nya roll som pressedent, inte vilken som hällst utan pressedent of America! I en av kvällstidningarna kan man läsa om hur otroligt och markerande det är för en konservativ union som USA. Så jämställheten vinner nya marker...
Än i dag kämpar man för jämställhet inom exempelvis politiken... tittar man på Kommunens väl i Älvkarleby kommunn så har de ett antal män, ingen under 60 bast, som representerar dem i de olika politiska nämnderna... Nu kan man ju vara ung politiker även om den biologiska klockan spruningit iväg en bit, men börjar majoriteten få si så där 15-20 års erfarenhet... då har man suttit för länge på sina poster... När är det dags för alla yngre, kvinnor och invandare att få ta plats? Eller är det en utopi, med en jämställd tanke i det lilla lokala partiet? Hur jobbar man då för sin framtid?!
Poliskåren ses ofta som en regid församling, men de har haft kvinnor på post i 50 år!
Nytt ordförandeland i EU...
Ja, just nu är det alltså Tjeckien som är ordförandeland. Landet har en ordförande och tillika President med namn Václav Klaus som vägrar låta EU-flaggan hissas utanför hans parlament! Det är en grabb att hylla det.... en ritig själsfrende, varför skall vi hylla en union som jag och många med mig inte vill varamed i? Det kostar mer än det smakar...
Andra bekymmer i världen en lördagsmorgon som denna är ju självfaller kriget mellan Israel och Gaza - varför i hela världen slåss för freden? De har krigat i drygt två veckor just nu, även om jag aldrig kan minnas att det varit lugnt i området. En god sak finns ju i det förslag till vapenvila tre timmar om dagen, mellan klockan 13.00 och 16.00 så hjälporganisationerna kan komma in i området och hjälpa svältande, utsatt, förtryckta, hjälpsökande... Det är humanitär hjälp de... Vi hjälper till så de orkar kriga lite mer, visst är de bra?!
Hur har det gått med mjölkskandalen i Kina, blev det några som dömdes till döden för att de brustit i sina ansvar?? Ja, där tar man verkligen tag i problemen. Är du ansvarig för något, som sedan visar sig vara misskött, då får man stå för det. Verkar vara bra, men behöver de överdriva så. Det är inte bra att så många barn som nyttjat mjölkersättningen blivit sjuka och några har till och med dött. Det är förskräckligt! Men blir saken bättre av att ansvariga döms till döden, eller åtminstonne riskerade dödsstraff?
Skulle kanske översätta det till Svenska förhållande, hur många ansvariga tjänstemän (och politiker) skulle då pekas ut för misskötsamhet? Var skulle gränsen gå för att man faktiskt är ansvarig? Vållande till skadan? Frågorna blir många...
Funderar mycket på om det är oansvarigt att låta Rotskärsskolan i Skutskär förfalla som den gjort under flera årtionden. Vem skulle vi då utse till syndabock och dömma till döden? Är det vaktmästaren som inte utför underhållet, skolledningen som inte avsätter ekonomin till det, förvaltningen som inte förmedlar bekymret vidare, är det vi politiker som inte går ut i verkligheten och ser efter hur det egentligen ser ut?
Det är kanske flera faktorer som styr det, men vem skulle ses som ansvarig för det? Vem är det som skall utse den som brister i sitt ansvar? Ska vi fastna i någons godtyckliga tyckande? Inställning till sin omgivning och andra personer/partier? Någons förmåga att ta tag i saker och göra något?
Min personliga inställning är att det är bättra att göra något åt saker och ting, för att försöka få till en förändring - än att inte göra något alls. Visst gör man ibland fel sak och fel bedömning, men kan man inte lära sig något av det då?
Tänk om mman redan på stenåldern skulle ha valt att inte göra något alls. Då kanske vi fortfarande har befunnit oss kvar där! Så min devis blir gör något åt saken, bjud på att det kan bli lite galet ibland, lär dig något av det och gå vidare... våga vägra att inget blir gjort!
Ja, så var vi då här... år 2009 har kommit!
2008 har lämnat oss för att aldrig mer komma tillbaka... käns lite vemodigt, men ändå lite spännande. Tänk ett helt nytt fräscht och ograverat år ligger framför oss!
Funderar lite på allt onödigt vi bokstavligen proppar oss full med, några exempel E212, E230, baken på grisar, cigaretter, okläckta kycklingar, destilerade drycker, pressade kötträster i from av korvar, syltor... listan kan göras mycket lång när jag tänker till lite. Samtidigt som det finns så många som strävar efter att vara nyttiga, hålla sig i form och se bra ut... å andra sidan finns det ju i ett globalt perspektiv större katastrofer som svält, hungersnöd och lidande. Ja, till och med krig...
JULEN som borde vara barnens högtid, en högtid fylld med glädje och gemenskap, något att minnas för livet. Nu kanske deras minne prentar in en jul med fylla, bråk och misshandel. Hur många är inte de barn och kvinnor som blivit slagna under helgen? Hur många män är det inte som inte fått träffa sina egna barn för att myndigheterna har "gjort en insats"? Att vara pappa och inte få någon möjlighet att träffa sina barn, det svider, det är det många som kan vittna om! Då talar jag om alla de män som verkligen försöker få oss socialarbetare att förstå att de inget hällre vill än att få vara med sina barn. Om alla de barn som längtar efter sin pappa... Visst är vi fantastiska? Sen klagar vi på dessa "frånvarande pappor".
Å här sitter jag å klagar, gör man inte ett aktivt val själv är mitt försvar!? Hur många är vi inte som ätit alldeles (fel och) för mycket under jul- och nyårshelgerna? Vi har dessutom chansen att trycka i oss de sista resterna nu innan de sista röda helgdagarna är över för denna gång och vi återgår i någon sorts vardagsrutin igen.
Vad har vi gjort denna jul- och nyårshelg för att glädja någon annan än oss själva, utan baktanke eller uträkning att vi själva ska vinna något på det? Många gånger kanske det bara räcker med ett leende, en kram eller bara ett vänligt ord, en slant i någon av alla dessa insamlingar som görs så här års... för att någon ska orka liite till... Det borde ju egentligen räcka om vi var och en tittade oss runt bland vår närmaste omgivning där vi står och går.
Har bloggat runt lite på flera bloggar och sett att många gör ett helvetes jobb för att inte återfalla i alkohol och drogernas våld, spelandet (med pengar), ensamheten.
Jag blir så glad når jag läser hur nöjda de är med den dag som i dag är och att de klarat av att hålla sig fria från sitt missbruk - oavsett vad det varit.
Hörde också på radion att Island fuundera på att gå med i EU - den ekonomiska krisen har drabbat dem så hårt att de kommer att ha en folkomröstning inom kort om de ska gå med i unionen eller inte. Hoppas de har förstånd att säga nej! Krisen har ju drabbat även oss EU länder...
Ryssarna stryper tillförseln av gas till flera länder i Europa och anklagar transitländerna för att sno en betydande del av den gas som transporteras i ledningarna kors och tvärs... Finns det något mer vi kan låta bli att bråka om under 2009? Och ta rediga och kloka beslut som är underbyggda och genomtänkta så vi slipper kullerbyttor för att rätta till alla galenskaper. Hur blir det med reprationerna av skolorna i Älvkarleby kommun? Vågar de som bestämmer sätta ner fötterna och ta beslut? Är det rätt beslut som tas? Svaren komer säkert under 2009.
Jag hoppas 2009 skall bli ett år där vi skapar en vardag där vi är flera som får känna oss nöjda med vår situation och vardag. Ett år fullt av hopp och kärlek. Ett år där vi faktiskt vågar bry oss om (mer ån bara oss själva). Ett år fullt av tillit och gröna ängar... Ja, ett år där vi trivs och vill minnas som det var då det hände...
Nyår nästa...
NU är det snart dags för ett nytt och spännande år, med blicken backspegeln och funderingar på vad 2008 har givet för handen så kan jag bara säga... vilket himla gott år det varit! Vad är det då som har hänt?
JOBB för mig personligen så har jag fått ett underbart arbete - tänk att få möjlighet att tillsammans med ett gäng andra "galningar" som tror på något så starkt att de viger sina liv för att forma det... ett helt nytt hem, ett HVB-hem för vuxna missbrukare som av en eller annan orsak just nu för stunder behöver lite extra hjälp och stöd innan de kommer in på banan själv igen. Det vi skapat blev klart så sent som i november, med alla papper och sådant som behövs. Klart förresten, det blir man väl aldrig i detta arbete med att utveckla och förbättra en verksamhet... Det finna alltid något som behöver ses över...
UTBILDNING jag har också fått möjlighet att vidarutbilda mig inom områden som droger (teoretiskt förstårs), möta anhöriga och hålla rätt på alla regler och papper som styr verksamheten... Snacka om att det är lärorikt!
SEMESTER någon semester har det inte blivit under 2008, det har varit för mycket arbete med allt... men 2009 kommer jag att ta igen det och gissa om jag kommer att ta mig flera goá semesterdagar! Vi har också fått ett bra team som sliter i verksamheten så nu kommer allt att ordna till sig...
EKONOMI jag borde vara rik som ett troll, men... det har skitit sig med kontakterna mellan försäkringskassan och facket så jag lever på ett minimum av ersättning för min praktik (numera anställning, med lön!)... men allt kanske kan ordna sig en dag... Jag har ju fått så mycket erfarenhet och kunnande under året så jag borde väl kanske vara nöjd ändå - bara jag kunde betala hyran med min erfarenhet... skulle allt vara gott!
FRITID och POLITIK jag har under det gångna året fått offra en del av min fritid, det har drabbat mitt politiska engagemang så till den grad att jag blivit utesluten ur det lokala partiet "Kommunens Väl" för att jag har valt att vara jobbet troget och inte avsätta tid för det interna politiska arbetet... Nu är jag "politisk vilde" i barn- och utbildningsnämnden i Älvkarlebyy kommun. Kanske något jag borde lära mig något av?
SCOUTERNA är ett annat stort intresse som jag försökt att hålla vid liv under året. Vi är några stycken spm träffats regelbundet varje måndag för att ha lite skoj. Det vore ju kull om vi kunde bli några fler... Så välkommen, du som läser detta! Vad väntar du på?
VÄNNER under 2008 har jag tappat bort en del vänner som jag tidigare haft kontakt med, hoppas vi hittar tillbaka till det som vi en gång hade tillsammans. Naturligtvis har året också givet mig ett antal nya spännande vänner! Ingen nämnd ingen glömd, som man säger i lite mer offisiella sammanhang... men några har betytt väldigt mycket - mer än andra - för mig under året. Tack till er alla och ett riktigt GOTT NYTT ÅR!!!!
KÄRLEKEN hon, med stort H..., har dykt upp i min tillvaro! Hon finns där borta... men ändå så nära... om det bara kunde bli vi... !? Inte i år (2008), men snart... hon finns ju där, jag är ju så kär!
FAMILJ ja, vad säger man, ni finns, det räcker! Ni finns alltid där, det uppskattar jag! Inte bara mamma och pappa som alltid ställer upp... utan också ni andra som vill räkna er till min familj... TACK för att ni är så underbara!!!
Ja, med allt detta går jag snart in i ett nytt år, 2009, med spänd förväntan på vad som kommer att ske då... Jag kan bara säga att jag kommer att finnas där med hela mitt hjärta och vilja att göra vad jag kan fär att det skall vara ett riktigt gott nytt år för flera än bara mig själv! Kanske, kanske kommer vi att ses... Ha ett riktigt gott slut på 2008, ring in det nya året så ses vi då!
Snartär den goda julen här...
ATT julen kommer även i år är nog ett kännt faktum för oss alla, men ibland får jag en känsla av att vi alla har olika upplevelser av att fira jul. I år vill jag ägna alla före detta missbrukare, missbrukare och deras anhöriga en extra tanke när jag själv sätter tänderna i det dignande julbordet och nobbar snappsen till...
Att vara utsatt och ensam med drogerna som ända vän och ständigt dåligt samvete för något man gjort eller låtit bli att göra. Skam inför anhöriga och i många fall sina barn. Ja, julen - barnens högtid - låt den få bli drogfri och en högtid där barnet i dig får ta plats. Barnen och deras ständiga dröm om att få se mamma och/eller pappa nykter...
Jag kan inte låta bli att särskilt tänka på de personer som jag fått möjligheten att möta, en del boende på olika behandlingshem, häkten och anstalter utan en chans att få komma hem till jul - suget efter droger och utbudet kittlar för starkt. För att inte lägga ytterligare ett bakslag till sina liv väljer de att sitt kvar på sina hem, En del som kanske inte har någon stans att ta vägen, är på rymmen eller bara inte villig att ta beslutet att gå in på behandling. En del som lever som nyktra alkolister/narkomaner ja alla de som av olika orsaker hamnat i klona på drogernas makt. Jag hade förmånen att få träffa ett gäng anhöriga, medberoende, under en anhörigvecka på Korpberget för inte så länge sedan att få delta och ta del av den smärta som det var att inte veta hur det var för deras barn, partners etc där ute på banan. Om jag bara kunde plocka ner månen för att ändra en liten bit av den historia som fanns...
Alla är värda en riktigt god jul!
Att jag sitter där i mitt övrflöd av värme och kärlek från mina nära och kära i värld som är så främande och olik den värld som så många får uppleva får mig att skämmas lite. Jag frågar mig ständigt vad kan jag och mina vänner göra för att låta några fler få vara med i den värme och kärlek som vi vältra oss i? Det minsta jag kan kräva av mig själv är att alla låterbli alkoholen och tänkr på att det är barnens högtid som nu skall firas... låt de få känna den värme och kärlek som finns där bortom drogernas rus.
Ja,en sak till... jag ger dig en utmaning, låt jul- och nyårshelgen bli en vit jul och tänk till om du har någon i din närhet som behöver lite extra värme och kärlek.
Det kom ett mail...
Massa kjamisar till DIG för det är DU värd! =)
Vi kanske är Bästa vänn er ett år
Ganska goda vänner nästa år,
vi kanske inte pratar så ofta året efter det,
och vill inte prata alls året efter det.
Så, Jag ville bara säga, Du är speciell för mig och du har
Gjort en skillnad i mitt liv,
Jag ser upp till dig, respekterar dig, och ser helt upp till dig.
Skicka det här till alla dina vänner,
Det spelar ingen roll Hur ofta ni pratar, Eller Hur nära ni är,
Och skicka det till personen du fick det av.
Låt gamla vänner veta att du inte har glömt dem,
Och berätta för nya vänner att du aldrig kommer att göra det.
Kom ihåg, Alla Behöver en vän,
Någon dag kommer det att kännas som du inte har Någon vän alls, 
Kom bara ihåg den här texten:
Någon där ute Bryr sig om dig och kommer alltid att göra det…
En underbar vecka... det skulle fler få möjlighet till!
KORPBERGET arrangerade en anhörigvecka för anhöriga och andra som har eller har haft närstående med missbruksproblem av olika slag. Med på kursen fanns det såväl anhöriga, före detta missbrukare, handläggare etc Vi var en väldigt trevligt gäng som fick oss en hel del till livs. I programmet ingick kunskap om 12-stegsprogrammet, familjestrukturer (både fungerande och icke fungerande), eget arbete med nära relationer till någon... Vi hade en enormt jobbig vecka (mentalt) med många aha-upplevelser och kopplingar som gjorde sig gällande på ett mycket påtagligt vis.
Vi hittade också styrkan i att vara flera och att se varandra som resurser, tillsammans gå igenom svåra stunder, men också att skratta - å det gjorde vi så hejdlöst mycket i bland så vi rent av glömde bort allt det jobbiga med att ha nära och kära som lider eller har lidit av någon form av missbruk. Det var en riktigt go upplevelse att känna att vi var flera som alla sökte efter sanningen och svaret på frågan... varför?
Den energi som fanns i gruppen som samlats där var så enorm att den nästan gick att ta på i rummet... Den insikt och kunnskap som delgavs från enskilda kopplat till förklaringsmodeller och de grupper som vi fick möjlighet att besöka gav mig så fruktansvärt mycket att ha med mig i bagaget att jag kan inte göra annat än att önska att fler får eller rent av tar sig chansen att delta i liknande veckor....
JAG vill rikta ett riktigt rejält TACK till alla som gjort det möjligt för mig att få vara
med tillsammans med alla som var där just då...
Ha ett underbart liv!
Vad var det som hände?
Inte har jag väl trott på fullaste allvar att något sådant kunde hända. Att jag blivit föremål för prickskjutning av mina "partikamrater" och att de på fullaste allvar agerade som de gjorde i kommunfullmäktige talar mera om deras kapacitet än om deras vilja att driva politik. Nu skall Skärberg dränkas så till den grad att han inte klarar av att ställa sig upp igen. Men se den gubben gick inte, jag står, går och lever - även om jag med all tydlighet inte är önskvärd i kommunens väl så lämnar jag inte från mig mitt uppdrag och därmed så tappar partiet helt sin insyn i Barn- och utbildningsnämnden. Sin ersättarplats har de ju tidigare gett bort till folkpartiet, nu kastar man ut mig med badvattnet och därmed också den partibeteckning jag burit på...
I ARBETARBLADET den 2008-11-27 skriver Katarina Lönnberg;
" Kommunens väl sparkar ut Skärberg
Roger Skärberg har uteslutits ur det lokala partiet kommunens väl.
- Han har misskött sina uppdrag inom partiet, säger Hans-Erik Stolpe i partistyrelsen. Stolpe betonar att det handlar om det interna partiarbetet och inte hans förtroendemannauppdrag. Exakt vad han ska ha misskött vill Stolpe inte gå in på.
- Det har pågått väldigt länge och vi har försökt att komma till rätta med det, men det har inte gått, säger Stolpe.
Roger Skärberg har varit medlem i partiet sedan valet 2002. Dessförinnan har han varit aktiv inom miljöpartiet i Älvkarleby kommun. I dag har Skärberg en ordinarie plats i barn- och utbildningsnämnden. Han är dessutom nämndeman.
- Sina uppdrag inom barn- och utbildningsnämnden har han skött bra, det är uppdragen inom partiet som inte har fungerat. Vi har uppmanat honom att säga ifrån sig sina uppdrag, men det är helt upp till honom, annars blir han en politisk vilde. 19 november beslutade en enig partistyrelse att utesluta Skärberg ur partiet med omedelbar verkan. Arbetarbladet har sökt Roger Skärberg utan att lyckas. "
Direkta sakfel är att jag varit med i Kommunens Väl sedan 2002, det ska vara 2006. Jag var i kontakt med Katarina Lönnberg under onsdagskvällen via SMS (samma kväll det var kommunfullmäktige), då jag var på utbildning och hade mobil och dataförbud under hela utbildningsveckan...
§ 11 Uteslutning av medlem
Medlem som motverkar föreningens syfte, beslut och/eller stadgaralternativt handlar på ett sådant sätt att föreningen skadas eller löper risk att skadas kan uteslutas ur föreningen. Ett sådant beslut skall föregås av ett samtal med styrelsen och möjlighet till upprättelse.
Beslut om uteslutning tas av styrelsen, beslutet kan överprövas av nästkommande medlemsmöte och skall anmälas till dagordningen under en särskild punkt som protokollförs särskilt och under sekretess för utomstående. Utdrag ur Kommunens väls stadgar, antagna 2008-04-05
Jag vet inte om det lönar sig att försöka få någon ur Kommunens väl att förstå innebörden i det agerande de har gentemot mig som medlem, men deras tillkortakommanden går inte att kompensera med information. De kan omöjligt ha något annat syfte än att skjuta sank på mig som person, säger en trött Roger Skärberg, före detta medlem i Kommunens väl i Älvkarleby kommun.
Det är klart att jag inte har använt mig av alla de timmar jag gjort tidigare när jag var arbetslös för att ta fram underlag och sköta Laxpressen - partiets webtidning. Jag har också under två år tagit fram underlag och matreal till delar av det politiska innehållet i partiet.
"Gubbarna" som företräder partiet i olika sammanhang är ju ledig hela dagarna och har all tid i världen åt att riktigt grotta sig i vånda över den hemska Skärberg som inte gör någonting. Inför vår 40-årsfest som hölls i början av september och blev på något vis ett startskott i drevet mot mig. Jag sade ifrån mig mitt uppdrag som sekreterare i partiet.
Stags innan hade styrelsen besluta sig för att köpa in en bärbar dator som jag fick i uppdrag att inköpa. Kassören satte över 6000 kr till mitt konto för inköpet. Något inköp av dator har ännu inte gjorts i partiets namn. Jag har inte haft tid till det - jag har under några månader(september, oktober och november) jobbat mycket hårt och bland annat varit bunden till min arbetsplats en hel del (men jag har också haft annat för mig tillsammans med mina vänner). Jag har också gått på utbildning för att förstå dysfunktionella system... en anhörigvecka på Korpberget för missbruksfamiljen, för övrigt något alla borde få förmånen att gå.
Jag fick ett rekommenderat brev från ordförande Stolpe, där han förklarade att man skulle utesluta mig ur partiet med hänvisning till § 11 i stadgarna. Det var ett styrelseprotokoll som man hållit "per capsulam" (på telefon) och utan närvarolista så det går inte att få fram vilka som deltagit i beslutet förutom herr Stolpe själv. Det fanns också en "lista" på saker som han ansåg att jag lagt beslag på bland annat att jag inte redovisat kvitton för inköp av någon bärbar dator, den handkassa jag som sekreterare har till förfogande och nu krävds det att jag gjorde det innan den sista november 2008. Det är förövrigt på söndag. Man kräver också att jag skulle lämna mina politiska uppdrag i Barn- och utbildningsnämnden samt uppdraget som nämndeman vid tingsrätten då jag uteslutits ur partiet. Jag ombads att respektera och acceptera styrelsens beslut annars skulle rättsliga åtgärder vidtagas. Huuua, vad rädd jag känner mig, för att rättsliga åtgärder skall vidtas behövs ett brott som utretts av polismyndigheten och inte av ett gäng tokar i en partistyrelse. Undra var gränsen för trakasserier och olaga hot går? Jag hade också tagit 2500 ark A4-papper från valstugan som man gjorde anspråk på...
Gisses vilken buse jag känner mig som... Att jag har skrivit verksamhetsrapporter som kopierats ut med 1800 ark, inlagor till partiets styrelse och medlemsmöten tycks man helt ha glömt bort... Man hävdade även att jag låst in och "lagt beslag" på ett antal partytält som förvaras i en lokal för partiets räkning. Nyckel går att få tag i bara man hör av sig och berättar hur man kan tänka sig att den skall levereras - så problemet är inte större än vad man gör det till... men det är klart jag har bara funnits hemma under nattens timmar (kl 22.00 till 07.30) under stora delar av hösten och då sover ju vanligt folk... så visst är jag otillgänglig! (för de som inte vill träffa mig!).
Var värre är kan jag tänka att jag har frimärken, en nyckel till valstugan, ett antal pärmar med matreal som skulle ligga tillgrund för den 40-årsskrift som partiet skulle ge ut och jag samlade underlag till etc inget av detta har man ens bemöda sig att fråga efter... trist, men det är väl för seriöst för att tänka sig att vara av intresse.
Åja, nu har jag satt över 6000 kr till partiets kassör för den dator som aldrig köptes. Samlat ihop det jag har av partiets matreal och lagt det i en låda som levereras under morgondagen till ordförande, Stolpe, så han kan sova gott om natten. I min värld hade jag inte tänkt mig denna utgång av mitt förskräckliga misstag att gå med i Kommunens väl - ditt lokala parti i Älvkarleby kommun, så därför har jag inte haft så brottom med att fullfölja mina åtaganden.
Att det inte var för länge sedan han själv kvitterade ut en dator från partiet har han säkert glömt, den finns ju tillgänglig i hans bostad för de partimedlemmar som vill. Dokumentationen återfinns i partiets kassaredovisningar och har godkänts av årsmötet och med revisorernas goda minne. Inte för att det har något med saken att göra, men jag vill ändå få minnet att klarna lite grann för de medlemmar som fortfarande kan vara vaken.
Kommunens väl i Älvkarleby kommun är ett parti med stora förutsättningar att lyckas bra i kommunala val då de har medlemmar från alla andra partier som ger dem sina röster för de lokala frågorna. Men att styra ett lokalt parti från en arbetsplats långt utanför kommungränsen och utan någon koppling till kommunen gör att det blir svårt att känna förtroende för företrädarna i partiet. Att partiet sedan inte klarar av att ta hand om de nya medlemmarna och de som ändå tar på sig förtroendeuppdrag för partiets räkning gör att nyskapandet och rekryteringen inte harmoniserar med den fina text som man producerar om at man bryr sig om kommunen och dess medborgare...
Hoppas att det är något som kommer att ordna sig till nästa val 2010, för en nyrekrytering är ett måste om partiet skall överleva. Nuvarande företrädare blir ju inte yngre och mer alerta i sina politiska handlingar. Även om våra vägar skiljs åt så hoppas jag att ni i framtiden kan förvalta ert pund och förtroende från kommunmedborgarna lite bättre...
- Nu lämnar jag detta bakom mig och går vidare - det är bara att konstatera att det var ett stort misstag att tro att ett litet lokalt parti utan någon strategi och särskild ideologi kan hålla ihop trådarna... avslutar Roger.
Det händer mycket i vår lilla stad...
Jag har uppfattat att många av mina tidigare vänner har hört av sig och kallar mig fd vän... Ja, är inte vänner till för att suporta och ge varandra stöd i olika situationer? Mitt öde är att jag sedan mitten på februari har haft ett jobb och bitvis har det ätit upp all min tid. Mina föräldrar och vänner har på olika sätt påtalat min osynlighet...
Men lyckan att ha ett jobb att gå till är så stor och jag har spenderat massor med tid där... med flera ny vunna vänner som verkligen bryr sig om!
Min osynlighet har lett till min separation från Kommunens väl - det lokala partiet i Älvkarleby kommun... partiet med de små frågorna för alla oss som bor och lever i kommunen... smakar lite surt... Ja, mycket snack och lite verkstad är det ju... Men vill man ha "krig" så gärna för mig. Jag har uteslutit från partiet för en rad ogängligheter... mest tror jag på att det är min ståndpunkt att det krävs lite kunskap att vara politiker... för att ta vara på det förtroende som väljarna ger en politiker måste man förvalta det ömt. Att inte vara på hemmaplan och samtidigt vara den ytterst ansvariga i ett parti - eller att vara partiets ansikte utåt och inte veta vilka beslut som tagits eller att beslut flera gånger i samma fråga till dess att man får ett svar som man vill ha - ta bort alla som inte tycker som "styrelsen"... liknar mycket tiden för 1991 i forna öststaterna - där gav man själv också ut landets enda tillåtna tidning till folket "PRAVDA" (som överstatt till Svenska betyder "sanningen") och det är klar om den enda sanningen är den som man producerar själv och tvivlare hålls undan så....
Jag har fått se saker jag inte skulle vilja se, har blivit föremål för saker jag inte skulle vilja bli utsatt för under mina två år som medlem i partiet och nu blir jag dessutom utesluten... känns i och för sig bra, det blir så ändligt på något sätt... men lämna mitt politiska uppdrag som ledamot i Barn- och utbildningsnämnden - det gör jag inte frivilligt! Det går inte att både slänga ut kon och tro att den skall ge mjölk... Det var ett misstag av mig att gå in i det lokala partiet Kommunens väl! Men okay, jag har lärt mig något... nu får gubbarna på bänken sitta där och fundera på framtiden.
Jag har gjort ett val, jobbet betyder mer än att kämpa för att samla ett gäng xxxxxxxxxx till en gemensam syn och hållning för att finna styrka och handling i partiets agerande. Jag frågar mig ännu en gång, hur kommer partiet att... nej, förresten glöm det... det skall jag försöka göra!
Nu är det knappt två år kvar till nästa val och det är bara att kavla upp ärmarna och samla ihop sig till dess... kanske finns man med, kanske inte... Jag kanske får smak på att vara politiskt "obunden" och fri att tycka lite hår och där...
JO förresten, det finns ju en JO-anmälan som jag gjort tillsammans med en medlem i partiet om hur kommunen handhar ärenden som kommer in... återkommer i frågan, jag har några dagar kvar att fundera på det svar som jag avser att leverera.
Nu väntar en intensiv vecka på Korpberget - utbildning i 12-stegsprogramet för oss som jobbar i det... ser fram med spänning på vad det ska bli... hörde bara att det var mobil och data förbud - hur skall det gå, hela veckan???
Jag har fått nog, nu klipper jag bandet till Kommunens väl...
ATT vara kommunpolitiker är ett hårt och mycket roligt uppdrag, där man fått väljarnas förtroende att svara för den politik som partiet vilj driva och som man har redovisat i sitt valprogram. Nu har jag efter en tids moget övervägande funderat på vad som känns rätt för mig... och jag hoppas att det finns väljare som också inser att det kan vara klokt att agera.
Jag har tidigare varit aktiv i miljöpartiet och i samband med att jag fick arbete på annan ort flyttade jag från kommunen och kom på det sättet ifrån politiken i Älvkarleby kommun. Nu har jag flyttat tillbaka för några år sedan och då gick jag med i Kommunens väl, ett lokalt parti i kommunen som jobbar för de lokala väljarnas sak. Jag tror mycket på deras frågor och har engagerat mig i framför allt skolpolitiken...
När jag kom tillbaka till kommunen så tog kommunens väl emot mig som lokalpolitiker och företrädare för dem... det visade sig vara en stor fejk, det dög så länge som jag var utan arbete och kunde vara mer aktiv, nu har jag fått ett arbete som tarvar mera tid och intresse från min tid - då plockas jag bort från det ena efter det andra, min reaktion är att jag skiter i vad de säger. De menar inget i alla fall... snart kommer ett beslut på att de beslut som fattats inte gäller eller att någon har glömt att det finns beslut som man bara inte verkställer etc
Det käns bra att äntligen tagit beslutet - jag blir "vilde" i barn och utbildningsnämnden - det innebär att kommunens väl inte får någon represenattion i BUN då det givit bort sin ersättarplats åt folkpartiet.... Ett stort parti utan representation i BUN. Kanske något att tänka på...
Att bli bemött på det sätt som kommunens väl bemöter mig är oacceptabelt, och jag väljder bort... dem, inte till något annat... men tänker man sig inte för får det konsekvenser... ;D
Socialskälp, Sjuka kassan, Arbetsmedlingen.... och A-kassan
INGEN gör de det de borde för att hjälpa en utsatt person... Detta vågar jag påstå då jag har flera konkreta händelser som är oberoende av varandra.
Att vara en svensk medborgare som är utsatt för arbetsmarknadpolitiska insatser av idag, det är ett heltidsjobb... De som bord jobba hårt för att få ut folk i arbete, lägger ner mer tid på att omorganisera sin egen verksamhet så till den milda grad att ingen vet vad de skall syssla med, Men det funkar det finns alltid någon annans bord att lägga en arbetssökande på.
De finns ett regält undantag - ARBETSFÖRMEDLINGEN i Gävle - Jag har varit i kontakt med AF i Skutskär under ett par år... en skrämmande upplevelse! Jag borde gå i terapi för att reda upp begrepp och förstå hur de tänker.
Efter att JO-anmält dem för att de har svårigheter med att handtera den medborgliga rättighetet att vara politiskt aktiv. handläggarna saknar en ruta för att sätta ett X i om man är politiskt aktiv - och då går det inte att vara det och vara inskriven på AF i samma period.
Att de samtidigt skall skickas papper flera gånger om året med liknande innehåll mellan AF, A-kassan och FK för att folk skall kunns försörja sig förutsätter att handläggarna känner till vad de sysslar med, eller att de utastta själva har en årslön på banken så att de slipper bli föremål för några försök till bemötande med klass...
SJUKA KASSAN medverkar med att göra utbetalningar av ersättningar, barnbidrag, föräldrarpenning etc men inte förrän de själva har gjort sina omorganisationer och hittat till rätt handlåggare. Det finns personer som får vänta flera månader på ersättning. Skulle man ha fyllt i en blankett på fel sett så kommer den tillbaka flera veckor senare - då man kanske väntar på utbetalningen - för att skrivas om, eller i bästa fall kryssas i en rut som avsändaren förbisett. Några pengar blir deet inte... och det ska jag som enskild ha överseende med för det är så svårt att få till det i den nya organisationen.
Att komma fem minuter sent om man är klient, (eller beroende av dessa myndigheter) gör att man diskavalifiseras och blir utan ersättning/hjälp. Visst är det fantastiskt!?
SOCIALSKÄLPEN vet inte riktigt vad de utreder, i flera utredningar där jag har haft förmånen att finns med på ett hörn som suport och vän till de utsatta har man utrett och utrett - men aktivt undvikit att medverka till någon lösning på frågan. Det måste ju vara något galet ed familjen/hemmet. Det kan inte vara så att en tonåring med ADHD och/eller bara vanliga tonårssymtom, ständigt pank, nya kamrater, trött, likgiltig, frånvarande, fastväxt i datorn/mobilen etc får missbrukstecken. Att begå kriminella handlingar som rapporteras av polisen till socialtjänsten kanske skulle föranleda en insats för att tillrätta visa de unga. Men som i ett trollslag så utsätt föräldrarna för långvariga trakaserier och gliringar... Hur länge har man som förälder ork att vara en bricka i spelet, för att lära upp nya socialarbetare som måste få begå sina misstag... Handlar det om ekonomi så är väntetiden tre månader... vad gör man i väntans tid?
Visst är det fantasktiskt?! Det skall fram det ena intyget efter det andra på att intyget man skickade in är äkta, eller möjligen inte har blivit för gamalt utan att dess rättmåtige ägare har observerat detta.
TÅLAMOD mina vänner, det kommer, kommer, kom... men undra när...
Tänkte väl...
" En man i chefsbefattning på ett statligt verk änade sig åt att blogga på sin fritid. Det statliga verket var Migrationsverket. I bloggen hade mannen bland annat skrivit om stridigheter i Israel och om Hamas, samt någon mer oroshärd. Han berättade om ditt och datt, i slutet på inlägget hade han tagit ställning för (eller om det var emot) regimen i landet. Som chef på myndigheten så ansvarar han för personalfrågor - hade inget med beslut om asylärenden på sitt bord. Frågan som var uppe för behandling var om det var rådigt att uttala sig i frågor som läg så nära hans yrkesroll, påverkade de hans arbete och de beslut som han tog? Tryckfrihet och bloggar är ett nytt fenomen som inte funnits med i förarbeten och andra diskussioner när lagen om tryckfrihet formades. etc ... "
Det som var roligt ar att höra var de inlägg i debatten som efterföljde inslaget. Folk lade fokus på allt utom just det frågan handlade om - nämligen tryckfriheten. Det var för eller emot Palistina, Islam, Hamas etc Ett tryckfrihetsmål är ju en mycket speciell företelse som noga måste övervägas... Jag kände att det var många frågor som inte besvarades under den tid jag hörde programmet, bland annat skulle jag vilja veta om det var en blogg med koppling till det statliga verket mannen var anställ vid, eller något utseende som gör att läsaren tror att det är myndigheten som står bakom texten.
Plötsligt slog det mig, om det skulle handla om mig - är jag scout, föreståndare på ett HVB-hem, politiker, vuxen, bridge-spelare, vän eller bara en bloggare i allmånhet? Vad är det då jag inte får/bör skriva om? Naturligtvis vill jag inte hänga ut någon enskild person, belysa situationer som gär att någon blir "ledsen i ögat" - men skulle det få mig att tiga om missförhållanden, orättvisor och/eller maktfullkomligheten?
Nej, knappast! Jag har synpunkter, tankar och värderingar som jag försöker ventilera här och på andra ställen...
Hur som hellst så är det en intressant infallsvinkel på ämnet, får en chef i ett stalig verk blogga, uttrycka sina åsikter, eller skall "staten" undanta sina egna anställda från att uttrycka sina mänskliga rättigheter? Hum... humhm...
Tryckfrihetsoordningen är ju en av våra grundlagsskyddande rättigheter occh vår möjlighet att få yttrycka oss offentligt. Något som vi måste vara rädd om. Nu behandlas frågan i domstol och även om det är så moderna tingest som bloggandet och om vem som får skriva vad etc Det kändes som om man inte ville förstå frågan, eller ämnet riktigt. Men visst det kan ju inte vara fel på alla andra utom mig, jag kanske har ett feltänk, å då är det väl bra om någon försöker rätta till mig...
Var tog det idéeologiska tänket vägen? Ingen som vet, ingen som vet...
En av mina stora argument till att finna min poitiska hemvist i (mp) var kärnkraftsfrågan - jag var linje tre anhängare på den tiden det begav sig. Ett minne från den tiden var att jag åkte ner till Uppsala och var på ett möte i miljöpartiets lokal i en vindsvåning i Centrala stan med flera aktivister, bland andra så var Åsa Domeij en av de närvarande - en tuff brud med skinn på näsan.
Ytterligare en av de riktigt stora grejerna för mig har varit att (mp) sagt NEJ till EU - något som man nu börjar överge. Vilket gör att Vänsterppartiet blir det ända partiet som fortfarande kräver ett urträde ut ur EU. I de här skedet i min politiska gärning så träffade jag Inger Schörling, miljöpartist och EU-ledamot, som tog emot oss ett gäng lokalpolitiker från Älvkarleby kommun nere i Bryssel. Inger vet verkligen vad hon gör!
Sverige sa NEJ till Euron... Vilket jag uppskattade då jag anser att vi behöver allt som kan stärka vårt lands och våra medborgares identitet - flaggan, nationalsången, kronan och vårt öppna demokratiskt politiska landskap.
Jag har under en mandatperiod, 2000-04 (om jag mins rätt) träffat flera underbara människor inom miljöpartiet. Jag fick förmånen att vikariera som politisk sekreterare i Landstinget i Uppsala län med Inger Hallqvist Lindvall som landstingsråd och "chef". Det var en enormt slitsamm men framför allt rolig tid. Jag gilliar Inger skarpt, tillsammans med henne fick jag möjligheten att möta an rad intressanta och mycket spännande människor. Minns särskilt ett flertal tillfällen i vår landstingsgrupp, samt alla turer kring runt Amalgamfrågan.
En annan stor grej har varit den fria och villkorslösa blockpolitiken, nu har (mp) tagit ett regält steg in i ett samarbete med Socialdemokraterna i och med den senaste uppgörelse partierna i mellan. Nog för att jag reagerat och kraftigt ifråga satt "de vänskapliga relationerna" (mp) i Älvkarleby kommun har med Moderatern - något jag inte kan förstå då det är svårigheter med trovärdigheten i (mp) politiken. Hur och vad kan man i en moderat majoritet få igenom från sitt ideeologiska tänk som miljöpartist??? Partierna står ju mil från varandra... (mp) har så mycket att vinna på att inte sitta i någons knä...
Varför blev jag då representant för Kommunens väl (kv) ett lokalt parti i Älvkarleby kommmun och inte stannade kvar i miljöpartiet? Ja, svaret är lätt - de stora och viktiga frågorna såldes ut en efter en och (mp) är snart bara ett parti i mängden bland de övriga partierna.
I det lilla och lokala partiet har man möjligen en chans att jobba med lokala och/eller sakfrågor som berör den enskilde kommunmedborgaren på lokal nivå - det vill säga både DIG och MIG.
Några frågor som jag tänker på är engamanget kring Älvboda Friskola, överlevnaden för Jungfruholmens skola, LAXPRESSEN, återinförandet av gågata i Skutskärs Centrum, ambulansens placering i kommunen, folkradion, Skutskärs IP, förslaget till att göra den nerlagda OKQ8-macken till "BUSSTOP Skutskär" etc
Kommunens väl är så rätt ute och steget före.
Lokalt på kommunal nivå kan man överblicka innehåll och konsekvenser på ett enklare sätt. Även om många beslut som vi politiker tar kanske inte är så belysta och genomtänkta som de borde vara. En annan och kanske mindre viktig aspekt är att som medlem i Kommunens väl har man inget "Moderparti" som man måste rätta sig efter eller så... Vi jobbar för frågor som berör kommunmedborgarna och hur vi ska fördela våra skattemedel.
Är det riktigt klokt att Älvkarleby kommun med sina 9 132 inv. skall dra på sig en pensionsskuld på drygt 220 000 000 SEK, en ny skolorganisation för dryga 100 000 000 SEK när vi redan har lån för ytterligare drygt 100 000 000 SEK? Vi lever på ett socialbidragsliknade förhållande där vi årligen tar emot drygt 50 000 000 SEK från staten för att finasera kommunens kostnader. Det är ett skämt när (s) säger att vi har en budget som gått ihop sig eller landat på plus - utan vårt statliga bidrag skulle vi fått låna VO för länge sedan.
En annan ödesfråga är regionsindelningen - skall Älvkarleby kommun höra till Gävleborgs län/region eller till det super lån/region som Mälardalen skulle utgöra?? Det har betydelse för var vi får vårt säte, det är närmare till Gävle än Uppsala, mer och mer av den kommunala verksamheten vänder sig till Gävle. Närga exempel är Räddningstjänsten (brand- och ambulansverksamheten), Gästrike Vatten AB (där Älvkarleby kommun skänker bort sitt guld - vattnet.) och nu senast Fjärrvärmen (som kommunen vill eller redan har beslutat att sälja till Gäle energi)...
Några komiska eller tragikomiska förhållande är den situation där större delen av bebyggelsen runt Bodaån är svartbyggen, kommunen glömde detaljen att begära dispans från strandskyddet och nu står vi inför fullbordat faktum. Massor med byggnader är svartbyggen, inklusive Kommunalrådets hydda i vattenbrynet utmed Bodaån...
Oförmågan att komma överens med bygget vid Dragon Gate, hur många timmar har man inte ägnat åt att kontrollera att de inte har olagliga hissar på grund av säkerhetsrisker, stora sopberg med byggmassa som ligger där de inte skall etc trots att de egentligen är en enormt stor och välbehövlig turistmagnet som lockar flera tusental turister till vår kommun...
I min lista på idoti måste jag också nämna bowlinghallen i Skutskär. Jag protesterade redan vid inledandet av uppförande av bygget (då som miljöpartist). Nu som representant för (kv) kan jag bara konstatera att kommunen har gjort en regäl felsatsning igen - vår motion om att köpa in bovlingbanorna och låta det fortsätta vara bowling i byggnaden, även om det går med lite förlust. Nu är det bara en tom och innehållslös byggnad som bidrar till känslan av ett övergivet och öde Centrum.
Tillsammans med före detta gågatan i Skutskärs Centrum som öppnades för personalparkeringar och genomfart blev det investeringar på si så där en 30 000 000 SEK, som kommunmedborgarna kan sätta sig på Sebyllan på Coop och titta ut över.
Ytterligare ett exempel på lite små komiska kovändningar som majoriteten tvingats göra handlar om rivningen av hyresfastigheten i Marma, Båstmansvägen 23.
Eller oförmågan att se de investeringar och de i miljonklass som den för kommunen och dess beslutfattares ohängde Högberg, som med sina idér och görande sätter lite krydda på tillvaron. Det händer saker runt honmo och många gånger har han rätt och ibland går det lite för fort så saker och ting kommer i fel ordning, men... Utan honom vad skulle kommunen göra då??? tomterna på Falluppden, industriområdet i Älvkarleö, sedna längre tillbaka Idrotsvägen i Skutksär... listan kan bli lång.
Socialdemokraterna har en era av att suttit vid makten i kommuen sedan början på 1900-talet - och de utan att förstå att de måste hantera det ansvaret på ett bättre sätt. Nu belyser opositionen konsekvenserna av deras styre och någon gång måste väl någon ta tag i ett just alternativ - så bollen är passad, Kommunens väl, ta ert ansvar!
Krama varandra
Funderade mycket på vad jag fick mig till livs under en av alla grupper vi genomför på jobbet. Tema KÄRLEK, kärlek som inte är SEX eller har sexuella förtecken, utan bara är ren och skär uppskattning av varandra. Något vi är dålig på att bjuda på. När gav du dina föräldrar och/eller barn en kram sist? Kändes det bekvämt, eller blev det lite skämmigt?
Troligen det sistnämnda, Just för att vi inte är vana att ge varandra uppskattning i form av en vänlig KRAM, inte den "mekaniskt tekniska och manliga" kramen med en klapp på ryggen - som om det vore en hund som vi kramade och klappade på. Utan den där kärleksfulla, vänliga kramen som verkligen förmedlar att jag gillar dig...
Ibland skulle jag bara vilja slänga mig i en famn och ge någon en kram - kanske är det just dig, undra varför det inte blir av... ?!
Kanske för att det är så skämmigt och inte känns bekvämt, kanske för att du är för långt borta (eller om det är jag som är långt ifrån dig), kanske bara för att jag är rädd för hur snacket skall gå, eller kanske bara för att jag inte törs...
Jag gillar ju dig så skarp och skulle så gärna vilja visa dig min uppskattning! Så här får Du i alla falle en virituell kram från mig... KRAM på dig!
Jag tror ...
Börjar förstå varför det finns krig i världen... när människor verkligen vill hitta orsaker till att misstolka pricis allt som händer. Jag har en längre tid funderat, analyserat och verkligen grubblat påvad det är som gör att människor inte kan hålla sams, sträva efter gemensamma mål - ja, ibland handlar det förstårs om att man inte vet vad som är ett mål, eller att man gemensamt har kommitfram till åt vilket håll man skall gå, men oftast vet man i alla fal det. Har man tur så minns de inblandade vilka mål de beslutat sig för... annars kallar man det politik!
Förståelse för att saker och ting är föränderligt över tid verkar också vara en bristvara hos gemeneman. Ett exempel från min egen vardag... tidigare så var jag arbetssökande, hade massor med tid över för att lalla runnt och söka jobb, snacka med folk, hänga på den lokala Sebyllan med en korv i mungipan etc
Mycket av min fria tid gav jag till det politiska arbetet i "partiet" - ett lokalt parti i Älvkarleby kommun, Kommunens väl. Jag tycket det var okey att lägga ner massor med arbete då jag hade lite tid över... sen kom bomben!
Jag fick ett jobb... och behövde engagera mig i det, dels för att det skulle bli min försörjning, men också för att det krävdes en hel del av mig där. Jag fick flytta min tid från att vara "fri tid" som jag kunde spendera med att lalla omkring, till att vara "upptagen tid" då jag dels måste vistas på jobbet, dels blev bunden till arbetsuppgifter som styrde min tid...
Det uppstod ett underskott på min fria tid och tiden jag kunde spendera på det politiska aktiviteterna och plötsligt så började man sprida rykten, baktala och sabotera. Jag bara inte kunde förstå vad det var som hände... helt plötsligt var det som om vi inte var eniga om något, fulheter och påhopp, rena kränkningar började hagla, någon som hällst syrning existerade inte, det starka och övergripande arbetet var som bortblåst...
Jag kände att jag verkligen missade något, någon stans, för den demokratiska arenan där beslut borde tas blev till överenskommelser per telefon i vissa kretsar (utanför mig). Beslut togs utan någon som hälst ordning och utan att förankras hos alla i styrelsen/partiet. Bland annat kom ett mail med frågan "Hur skall du ha det..." ? Jag förstod verkligen ingenting. Sen kom ett förkklarande mail från någon annan som på något sätt fortsatte där den tidigare frågeställaren slutade. För mig är det uppenbart att man avser att hålla mig utanför, frysa ut mig etc
Medan man i samma stund inte kan hålla några möten för att en person "jobbar" - något som man inte accepterar att jag gör. Ja, min syn på opositionspolitiken har verkligen fått sig en regäl knäck. Att vara "snäll och gó" i någon sorts förståelse för de politiska motståndarna och nästan be om ursäkt för att man är på de som sitter i makten och stör...
Visst är det politik på hög nivå?!
Välkommen till min nya blogg!
