20 januari 1958...
Nu hade även ett så manligt yrke som poliskåren fått sina första kvinnliga medarbetare! I dag är det drygt 3 000 kvinnor som arbetar som poliser i Sverige.
Kanske något för avdelningen onödigt vetande, men så var det i alla fall.
Från slaveri till Vita huset, i USA har äntligen en annan ordning inrättas, en färgad har klivit in i sin nya roll som pressedent, inte vilken som hällst utan pressedent of America! I en av kvällstidningarna kan man läsa om hur otroligt och markerande det är för en konservativ union som USA. Så jämställheten vinner nya marker...
Än i dag kämpar man för jämställhet inom exempelvis politiken... tittar man på Kommunens väl i Älvkarleby kommunn så har de ett antal män, ingen under 60 bast, som representerar dem i de olika politiska nämnderna... Nu kan man ju vara ung politiker även om den biologiska klockan spruningit iväg en bit, men börjar majoriteten få si så där 15-20 års erfarenhet... då har man suttit för länge på sina poster... När är det dags för alla yngre, kvinnor och invandare att få ta plats? Eller är det en utopi, med en jämställd tanke i det lilla lokala partiet? Hur jobbar man då för sin framtid?!
Poliskåren ses ofta som en regid församling, men de har haft kvinnor på post i 50 år!
Nytt ordförandeland i EU...
Ja, just nu är det alltså Tjeckien som är ordförandeland. Landet har en ordförande och tillika President med namn Václav Klaus som vägrar låta EU-flaggan hissas utanför hans parlament! Det är en grabb att hylla det.... en ritig själsfrende, varför skall vi hylla en union som jag och många med mig inte vill varamed i? Det kostar mer än det smakar...
Andra bekymmer i världen en lördagsmorgon som denna är ju självfaller kriget mellan Israel och Gaza - varför i hela världen slåss för freden? De har krigat i drygt två veckor just nu, även om jag aldrig kan minnas att det varit lugnt i området. En god sak finns ju i det förslag till vapenvila tre timmar om dagen, mellan klockan 13.00 och 16.00 så hjälporganisationerna kan komma in i området och hjälpa svältande, utsatt, förtryckta, hjälpsökande... Det är humanitär hjälp de... Vi hjälper till så de orkar kriga lite mer, visst är de bra?!
Hur har det gått med mjölkskandalen i Kina, blev det några som dömdes till döden för att de brustit i sina ansvar?? Ja, där tar man verkligen tag i problemen. Är du ansvarig för något, som sedan visar sig vara misskött, då får man stå för det. Verkar vara bra, men behöver de överdriva så. Det är inte bra att så många barn som nyttjat mjölkersättningen blivit sjuka och några har till och med dött. Det är förskräckligt! Men blir saken bättre av att ansvariga döms till döden, eller åtminstonne riskerade dödsstraff?
Skulle kanske översätta det till Svenska förhållande, hur många ansvariga tjänstemän (och politiker) skulle då pekas ut för misskötsamhet? Var skulle gränsen gå för att man faktiskt är ansvarig? Vållande till skadan? Frågorna blir många...
Funderar mycket på om det är oansvarigt att låta Rotskärsskolan i Skutskär förfalla som den gjort under flera årtionden. Vem skulle vi då utse till syndabock och dömma till döden? Är det vaktmästaren som inte utför underhållet, skolledningen som inte avsätter ekonomin till det, förvaltningen som inte förmedlar bekymret vidare, är det vi politiker som inte går ut i verkligheten och ser efter hur det egentligen ser ut?
Det är kanske flera faktorer som styr det, men vem skulle ses som ansvarig för det? Vem är det som skall utse den som brister i sitt ansvar? Ska vi fastna i någons godtyckliga tyckande? Inställning till sin omgivning och andra personer/partier? Någons förmåga att ta tag i saker och göra något?
Min personliga inställning är att det är bättra att göra något åt saker och ting, för att försöka få till en förändring - än att inte göra något alls. Visst gör man ibland fel sak och fel bedömning, men kan man inte lära sig något av det då?
Tänk om mman redan på stenåldern skulle ha valt att inte göra något alls. Då kanske vi fortfarande har befunnit oss kvar där! Så min devis blir gör något åt saken, bjud på att det kan bli lite galet ibland, lär dig något av det och gå vidare... våga vägra att inget blir gjort!
Ja, så var vi då här... år 2009 har kommit!
2008 har lämnat oss för att aldrig mer komma tillbaka... käns lite vemodigt, men ändå lite spännande. Tänk ett helt nytt fräscht och ograverat år ligger framför oss!
Funderar lite på allt onödigt vi bokstavligen proppar oss full med, några exempel E212, E230, baken på grisar, cigaretter, okläckta kycklingar, destilerade drycker, pressade kötträster i from av korvar, syltor... listan kan göras mycket lång när jag tänker till lite. Samtidigt som det finns så många som strävar efter att vara nyttiga, hålla sig i form och se bra ut... å andra sidan finns det ju i ett globalt perspektiv större katastrofer som svält, hungersnöd och lidande. Ja, till och med krig...
JULEN som borde vara barnens högtid, en högtid fylld med glädje och gemenskap, något att minnas för livet. Nu kanske deras minne prentar in en jul med fylla, bråk och misshandel. Hur många är inte de barn och kvinnor som blivit slagna under helgen? Hur många män är det inte som inte fått träffa sina egna barn för att myndigheterna har "gjort en insats"? Att vara pappa och inte få någon möjlighet att träffa sina barn, det svider, det är det många som kan vittna om! Då talar jag om alla de män som verkligen försöker få oss socialarbetare att förstå att de inget hällre vill än att få vara med sina barn. Om alla de barn som längtar efter sin pappa... Visst är vi fantastiska? Sen klagar vi på dessa "frånvarande pappor".
Å här sitter jag å klagar, gör man inte ett aktivt val själv är mitt försvar!? Hur många är vi inte som ätit alldeles (fel och) för mycket under jul- och nyårshelgerna? Vi har dessutom chansen att trycka i oss de sista resterna nu innan de sista röda helgdagarna är över för denna gång och vi återgår i någon sorts vardagsrutin igen.
Vad har vi gjort denna jul- och nyårshelg för att glädja någon annan än oss själva, utan baktanke eller uträkning att vi själva ska vinna något på det? Många gånger kanske det bara räcker med ett leende, en kram eller bara ett vänligt ord, en slant i någon av alla dessa insamlingar som görs så här års... för att någon ska orka liite till... Det borde ju egentligen räcka om vi var och en tittade oss runt bland vår närmaste omgivning där vi står och går.
Har bloggat runt lite på flera bloggar och sett att många gör ett helvetes jobb för att inte återfalla i alkohol och drogernas våld, spelandet (med pengar), ensamheten.
Jag blir så glad når jag läser hur nöjda de är med den dag som i dag är och att de klarat av att hålla sig fria från sitt missbruk - oavsett vad det varit.
Hörde också på radion att Island fuundera på att gå med i EU - den ekonomiska krisen har drabbat dem så hårt att de kommer att ha en folkomröstning inom kort om de ska gå med i unionen eller inte. Hoppas de har förstånd att säga nej! Krisen har ju drabbat även oss EU länder...
Ryssarna stryper tillförseln av gas till flera länder i Europa och anklagar transitländerna för att sno en betydande del av den gas som transporteras i ledningarna kors och tvärs... Finns det något mer vi kan låta bli att bråka om under 2009? Och ta rediga och kloka beslut som är underbyggda och genomtänkta så vi slipper kullerbyttor för att rätta till alla galenskaper. Hur blir det med reprationerna av skolorna i Älvkarleby kommun? Vågar de som bestämmer sätta ner fötterna och ta beslut? Är det rätt beslut som tas? Svaren komer säkert under 2009.
Jag hoppas 2009 skall bli ett år där vi skapar en vardag där vi är flera som får känna oss nöjda med vår situation och vardag. Ett år fullt av hopp och kärlek. Ett år där vi faktiskt vågar bry oss om (mer ån bara oss själva). Ett år fullt av tillit och gröna ängar... Ja, ett år där vi trivs och vill minnas som det var då det hände...
