SEMLA
Alla äter semlor. Kungar har dött av dem. De säljs på bensinmackar och hovkonditorier. Som det mesta har också den lustiga lilla semlan sina fullt logiska förklaringar, konstaterar Maria Wiberg som dock aldrig skulle drömma om att lägga semlor i blöt.
I den mest tröstlösa efterjul-vintern bakar man en bulle av finaste, lenaste, vitaste vetemjöl. Man fyller den med söta malda mandlar och spritsar över tjock och rik grädde. Man värmer gräddmjölk och slår upp på fat och serverar sin bulle däri. Som pokerns "all in", sådan är semlan. Vi satsar allt gott vi har på ett fat och glömmer väder och vind.
Visst har vi våra religioner också här uppe i den barbariska nord, men främst och påtagligast har vi våra årstider. Visst är vår kära semla en sträng katolskättling, men i våra sinnen är den en varm och generös klapp i februari och mars gråa månader.
Sådana traditioner har god matjord och blir gärna kvar genom århundradena. Och semlan är närmast urgammal med sina katolska anor, som förberedelse för sjuveckorsfastan inför påsk. Vi lämnade tidigt tillbaka påven, men semlan, den behöll vi.
Solklart att vi behövt lite gott så här års också. Men hur blev det just denna fettisdagsbulle? Den är väl ändå en rätt underlig, apart sak: en klumpig liten varelse som försöker få en air av konditorfiness med sitt pudrade socker. En proppfull uppblött klump i beigetoner. Är det en bakelse eller en bulle? Varför i hela fridens dar stoppar man den i mjölk? Och hur ser den egentligen ut?
Semlan är kanske helt enkelt vad lite valhänta grovhänder på det svenska folket av småbönder lyckats prestera, av råvaror som vandrat upp från ett matkulturellt, veteflödande central- och Sydeuropa.
När rågbröd var finbröd, var vetemjöl närmast himmelskt. Ordet semla lär komma från latinets simila, bulle av vetemjöl. Att baka något på detta änglamjöl, måste ha varit nära nog dödssynden frosseri. Men det hade ju kyrkan att skylla: det var ju för att klara fastan man under fastlagens tre dagar åt upp sig och sitt sinne.
Praktisk är den i alla fall, med skål och slev så att säga inbakade: brödet blir behållare för fyllningen, som äts med locket av samma bröd. Men semlan var länge en alldeles ofylld vetebulle. I varm mjölk blev det hetvägg.
Det är en märklig vana vi har, att stoppa mat i blöta. Men det var ett fiffigt sätt att både späda ut och luckra upp förtorkade matrester. Och söt, god mjölk har lenare än öl eller brännvinet värmt våra kylda strupar.
Kajsa Warg förespråkade vid mitten av 1700-talet att inkråmet blandades med grädde och mandel. Grädden på moset sägs ha anlänt efter åtminstone första världskriget.
- Det är svårt att säga exakt när sådant händer, ingen skrev liksom ner "Hurra, nu har jag uppfunnit semlor med grädde". Men Hagdahls receptsamling från slutet av 1800-talet föreslog att man la maräng över den fyllda bullen, så att den blev glänsande, vit och tjusig. Kanske gav det idén till att spritsa vispgrädde på semlan. Varför skulle man annars hitta på att göra det? funderar Kersti Wikström, Nordiska museets matnestor.
Där på museet har den runda lilla semlan tillägnats en helt egen informationswebbsida, i sällskap av storheter som glöggen, brännvinet, kräftorna och ansjovislådan till påsk. Konditorn och bakboksförfattaren Mia Öhrn har skrivit en hel bok om just semlan:
- För att den är så himla, himla god. Och för att den har en så lång och intressant historia som svenskt matkulturarv. Det är ett folkkärt bakverk, som många tycker så mycket olika saker om. Jag är uppvuxen med hetvägg och blir upprörd om någon säger att det är äckligt. Folk har inte alls lika starka åsikter om lussebullen.
Men varför älskar vi semlor så mycket - det är ju bara vetebullar med grädde och mandelmassa?
- Ja, det sa en kompis till mig: "Mia, du som är konditor och kan äta hur mycket lyxiga bakverk som helst, varför älskar du något så enkelt som semlor?". Det är något med kombinationen, saftiga, lite uppblötta bullar, mandelmassa som jag älskar, och så grädden.
I dag skulle man väl knappast tänka på originalet, en kumminbrödbulle i korsform, kokt i mjölk, som en semla. Samtidigt finns likörsemlor och blåbärssemlor napoleonsemlor. Vad krävs egentligen för att något ska kallas för en semla?
- Någon av parametrarna ska väl ändå vara kvar. Man kan ändra fyllningen till bär, men behålla kardemummabulle och grädde. Ibland har jag gjort semmelmuffins, men då ska det ändå vara med kardemumma, vispgrädde och vanlig fyllning, säger Mia Öhrn.
I överflödets tidevarv, där industrin bakar våra semlor och vinterdepp kan botas med solsemester, finns ock krassa ekonomiskt-logiska skäl till den omfattande semlekonsumtionen.
Visst, semlan är inte det allra finaste bakverket man gör som konditor, förklarar Mia Öhrn.
- Men man gör ganska god förtjänst på dem. Och de ökar försäljningen i januari och februari när det inte finns några andra högtider och folk inte har så mycket pengar. Semlor är ganska arbetskrävande, men råvarorna är rätt billiga.
Så bageribranschen pumpar ut sina semlor, 40 miljoner per säsong går åt. Och vi, vi gläds ännu åt den ljushylta lilla bullen med sin fyllning av himmel i vintervårens tröstlöshet. Inte konstigare än så.
Fakta: Katolskättad kungamördare
Inom katolicismen, som var huvudreligion i Sverige fram till 1500-talet, var fastan 46 dagar före påsk en viktig rit.
De tre dagarna före fastan kallades fastlagen. Då förberedde man sig med fastlagskött och semlor, vetebullar i mjölk.
Semlor i varm mjölk kallas hetvägg, efter det tyska "heisse wecken", heta kilar. De första semlorna var ofyllda vetebullar i kil- eller korsform, som kokades mjuka i mjölk.
12 februari 1771 dog Sveriges kung Adolf Fredrik efter en brakmåltid av bland annat hetvägg.
Fakta: Bästa semlan
Konditorn och semleboksförfattaren Mia Öhrns tips för den godaste semlan
Bulle: saftig, men inte för fluffig och luftig, med grovmalen kardemumma.
Mandelmassa: av god kvalitet, med mycket sötmandel och mandelsmak - inte bittermandel.
Vispgrädde: nyvispad, inte för hårt vispad så att den blir grynig och stabbig.
Skriver Maria Viberg i Uppsala Nya Tidnings webbupplaga (2009-02-22), innan hon bifogar några recept;
Glutenfria semlor
Bullar:
-1,5 dl vatten
-1,5 dl mjölk
-50 gram jäst för söta degar
-1/2 dl socker
-1/2 tsk salt
-2 tsk stött kardemumma
-50 gram smör eller margarin
-9 dl ljus, glutenfri mix (t.ex. 1 pkt Semper)
-1 dl maizena majsstärkelse
Fyllning:
-150 gram mandelmassa
-6 dl vispgrädde
-(3 msk socker)
Gör så här: (14 stycken)
1. Smält smöret/ margarinet och tillsätt mjölken och vattnet. Värm till 37 grader.
2. Smula i jästen i en bunke och tillsätt kardemumma.
3. Lös jästen med mjölkblandningen. Rör ner salt och socker. Tillsätt glutenfri mix under knådning, arbeta ihop till en smidig men lös deg.
4. Låt nu degen jäsa till dubbel storlek i bunken, cirka 30 minuter.
5. Ta upp degen på bakbord och dela i 14 bitar. Rulla till bullar och sätt av på plåt med bakplåtspapper eller smord plåt. 6. Pensla inte bullarna, då fukt lätt löser upp ytan på bullarnas när de jäser.
7. Låt bullarna jäsa till dubbel storlek, cirka 50-60 minuter.
8. Grädda bullarna i nedre delen av ugnen på 225 grader i cirka 10 minuter. Låt svalna på galler.
9. När bullarna svalnat helt: Skär av ett lock på varje bulle. Gröp ur bullen något med en gaffel. Ta tillvara inkråmet och blanda det med mandelmassan och några matskedar grädde. Rör eller vispa massan slät.
10. Klicka ut mandelfyllningen i alla bullarna.
11. Vispa grädden, eventuellt tillsammans med sockret. Grädden ska vara så tjock att den går att spritsa men inte så tjock att den börjar gryna sig.
12. Fyll en spritspåse med en stor stjärntyll med grädde och spritsa en krans på varje semla.
13. Lägg på locket och pudra semlan rikligt med florsocker före servering.
Källa: www.semlor.nu
Chokladkaffesemlor (12 st medelstora semlor)
Choklad och kaffe är en oslagbar kombination, och i form av en semla blir det ännu godare!
Bullar:
-75 g smör
-2,5 dl mjölk
-25 g jäst
-2 msk vaniljsocker
-1 krm salt
-1 dl kakao
-390 g (6,5 dl) vetemjöl eller vetemjöl special
-0,75 dl strösocker
-eventuellt ägg till pensling
Fyllning:
-200 g mandelmassa
-75 g mörk choklad
-1 dl starkt avsvalnat kaffe
Chokladgrädde:
-3,5 dl vispgrädde
-2 msk kakao
-2 msk florsocker
-kakao till pudring
Gör så här:
1. Smält smöret, tillsätt mjölken och ljumma upp blandningen. Smula ner jästen i en stor degbunke, häll över degvätskan och rör tills jästen har lösts upp. Mät upp och blanda vaniljsocker, salt, kakao och mjöl och rör ner i bunken. 2. Tillsätt även strösocker och arbeta ihop till en ganska kletig deg. Knåda degen ordentligt, antingen ca 5 minuter i hushållsassistent eller 10 minuter för hand. Låt degen jäsa övertäckt på varm plats minst 45 minuter.
3. Ta upp degen på mjölat bakbord och dela den i 12 bitar.
4. Rulla bitarna till runda bullar och lägg dem på en bakplåtspappersklädd plåt. Låt jäsa övertäckt på varm plats (exempelvis ovanpå spisen) i minst 30 minuter.
5. Pensla eventuellt bullarna med uppvispat ägg och grädda i mitten av ugnen i 200 grader i 10-12 minuter.
6. Låt svalna.
7. Riv mandelmassan till fyllningen grovt och hacka chokladen ganska fint. Skär ett lock av bullarna, gröp ur en del av inkråmet och blanda med mandelmassan och chokladen.
8. Rör ner kaffet och blanda till en ganska tjock massa.
9. Fyll blandningen åter i bullarna.
10. Vispa grädden tillsammans med kakao och florsocker och spritsa eller lägg en klick på varje bulle.
11. Sätt tillbaka locket, pudra med kakao och njut!
Maria Wiberg
Googlar man på semla så finner man bland annat detta.
UTMANING! Skicka in ditt bästa recept på din godaste semla genom att anvnda kommentarer till denna sida... låt oss andra riktigt gotta oss i allt det goda!...
GULDKANT i tillvaron
Det kändes skönt efter att fått en så trist avslutning på veckan, där jag knände att man bokstavlige torterade min gästfrihet och dess utom pissade på mig! Jag blir så sne på personer som inte kan ta sitt ansvar... dessutom missbruka vänskapen maximalt!
Annat har det varit i dag Lördag, trots att jag nåtts av lite trista rykten från jobbet... har dagen varit bra. Jag har spendert dagen i Uppsala tillsammans med några kamrater från förr i världen, det kändes som om jag kunde skruva tillbaka tiden och vi träffades igen som vanligt... trots att det gårtt år sedan vi sågs... En helbra teaterföreställning vid Uppsala Stadsteater "Knutby" som bygger på den tramatiska händelsen när några personer fick sätta livet till i den lilla församlingen på landet.
Kul att träffa gamla vänner igen, käka lite god pizza och dricka tea... Dagen tog slut för fort och tvärt och jag fick mig en lång vandring till tåget , med någon minut till godo klarade jag att komma med sista tåget hem.... phu! Det var riktigt skoj att träffas igen. Jag satt hela tågresan hem och bara njöt av känslan som fanns i mig.
Jag kan inte låta bli att glädjas åt alla de underbara människor som faktiskt finns i min tillvaro (och alla ni som inte har hunnit hit ännu)! TACK för att ni finns!
Äntligen helg
LITE TRIST nu när jag och min medspelare äntligen lyckades sätta motståndarna i "100-klubber" på Mulle! Lite trist att leva på minnet alldels själv utan att dela flinet med någon som förstår... Åja, jag kommer att träffa vänner, vi ska på teater och ha skoj, kanske till och med äta en god Kebab hos min vän "Kebaboligen" i Uppsala.
Det händer saker lite överallt och jag är för långt borta, på sätt och vis är det lite skönt, men att ha vänner som drar nytta av ens vänskap, kunnande och sedan pissar på en känns inte bra.
Bara en så´n sak som att tänka tanken att besöka mig påtänd, hur tänker man då?
Dra iväg mitt i natten, eller om man ska säga tidiga morgonstund, ställa till det i mängder för andra, därefter se ut som om det regnar... hur tänker man då?
Jag är så ful och olycklig, så ingen får se mig - samtidigt kamouflerar man sig i tuppkam, nosringar och en klädstil som är så udda att ingen kommer att låta bli att glo efter personen i fråga. Som genast kommer att bli arg och irriterad för att folk stirrar... hur tänker man då?
Eller när man ger sig på döda ting som bilar på en parkeringsplats, bara för att "ha något att göra", lyckas inte ens sno någon bil trots flera försök på samma parkeringsplats, hur tanker man då?
Ibland skulle jag vilja förstå så mycket mer om folks tankar, men ibland är det ganska skönt att ha stämplat ut och "inte bry sig" på flera dagar, blundar jag riktigt hårt kanske det inte har hänt något när jag öppnar ögongen... eller om jag bara tiger ihjäl den frustration och de inneboende känslor som finns, kanske ingen ser vad som händer...
NEJ jag tror att man måste ta tjuren vid hornen, sätta sig ner och skrika ut sin frustration - typ mera bärs! - eller något annat kanske... gör något åt saken, ta tag i livet, låt inte såren bli djupare... Det glädjer ingen!
Vad händer, jo här ligger jag och inte kan sova... virder och vänder på mig... tittar på klockan, igen... för att "mina vänner" inte kan leva ett liv som de kanske är värda... eller är det för att jag inte begriper hur de tänker? Strunt samma, resultatet blir det samma, en hel natt utan sömn... Gäsp!
Gamla vänner blir som nya!
Nu mera finns jag och alla andra på jobbet, ibland i datorns värld... varför hinner man inte underhålla och uppgradera sina vänner lika mycket som man uppgraderar datorn? Eller bara det att ta sig tid, träffa någon, sitta ner och minnas...
Ett mycket kärt återhörande gjorde att jag fick anledning att leta upp massa bilder från förr, där fanns det massor med bilder, nostalgi, minnen... så var den dagen förstörd! Det blev inget mer gjort den dagen.... Fantastiskt vad skoj det var förr när vi träffades, gjorde massor med tok och...
Jag konstaterar att tiden går för fort, nu kan det vara 20-25-30 år sedan vi träffades... eller också bara något år, men så skoj vi haft... skit, vad ansvarslöst! Att jag inte vårdat vännskapen bättre än så...
En av orsakerna är mitt hattande hit och dit, jag flyttar runt och berikar mig med kunskap och erfarenhet från olika håll i Sverige och välden... En annan orsak är att Du gör det samma! En klen tröst är att en relation har minst två som är ansvarig för att den upprättshålls... men... FAN det fråntar ju inte mitt ansvar... hur jag än försöker att lägga skulden utanför mig själv åker jag dit, det är ju faktiskt jag som...
DAGS för en skärpning och uppryckning! Jag måste prioritera om i mitt liv och verkligen söka upp flera av alla mina vänner... så ducka här kommer jag... Det är ju så skoj att återses!
TACK för all hjälp!
MEN jag tror inte på den teorin, det är något annat som sprider skräcken i min kropp... lukten av olja, motorer, prylar som man inte förstår sig på och alla facktermer... jag är helt ute... jag får migrän av bara tanken på att öppna motorhuven. Det känns verkligen inte bra att ta sig till en bilbesiktning.
Nu har jag fått det bevisat igen, nyligen var det dags att besikta min bil. En hanska beskedlig sak, liten men naggande god. Det är inte en familjebil, inte en transportbil, inte en långfördsbil, inte en höghastighetsbil... det är en ATOS.
Trotts att besiktningsmännen gör vad de kan för att hålla mig med mod sprider den kusliga känslan sig i hela kroppen.
FAN, den gick inte igenom denna gång häller... trots att jag fixat alla brister som de knappat in på sin handdator... nya däck, nytt bälte, inköp av varningsteangel... ni hör själv... nu är det glapp i någon mutter på undersidan av bilen och vem tittar där? Inte jag i alla fall... Besiktningsmannen som så snällt hjälpte mig att ta mig igenom perssen att besöka besiktningen denna gång sa att jag nog borde ha hör det gnallande ljudet från bilen och förstått att det var glapp i gängorna - jag som trodde gnället kom från min medpassagerare!
Nu är det brottom bara en vecka till att verkställa gnället med muttern på undersidan av bilen... jag tänkte tanken att det är nog min storlek som gör att jag inte kryper under bilar och tittar under all skit som finns där på eventuella muttrar som jag inte ens vet att de skall finnas där eller hur de skall sitta. Jag är vid den inställningen att alla skruvar och muttrasr som monterats på bilen har en funktion, varför skulle de annars sitta där?
Att börja pilla lite här och där på allt som uppenbarar sig nä man tittar under huven eller som i detta fall under bilen är för mig heroglyfer!
Känslan av is och panik finns där igen, jag måste inställa mig en gång till på denna inrättning! Det är tur att det finns vänner som mer än gärna pillar på allt som har med bilar att göra, utan dem har jag stått mig slätt! Men att ännu en gång be om deras tid känns som om jag inte har ett eget liv. Att vara så beroende av någon (som har kunskap och kännedom om va de gör) känns inte särskilt bra. Det bidrar säkert till min så oengagerade syn i ansiktet när jag försöker överleva ytterligare ett besök... Jag försöker se det som att kan man bota rädsla för spindlar, rädslan att flyga etc med att utsätta sig för det som skrämmer... kan nog detta vara ett bra steg på väg för att få mig att överleva ytterligare besök på bilbesiktningen också! Men var finns terapeuten?
TACK för alla hjälp med att fixa till min bil!
Svarte Petter, ett spel på liv och död för demokratin
REGERINGENS trogna faller på eget grepp, nu kommer den jobbpolitik som regeringen driver att slå ut en stor del av sina egna medarbetare och andra deltidsarbetande som behöver nyttja ARBETSLÖSHETSFÖRSÄKINGS SYSTEMET - eller om man vill vara lite positiv som jag själv fick höra från Arbetsförmedlingen A-kassan för "Arbetssökande"... Det känns tryggt att ha den synen. Är glaset halv fullt eller halv tomt?
Åja, det spelar ju ingen roll vilken benämning man har... det är ju frågan om hur statens trotjänare använder sig av sin "makt" över oss dödliga. Har jag rätt till försörjning när jag drabbar av arbetslöshet eller blir jag en bricka i spelet om "Svarte Petter" och får ta mössan i hand och gå till socialtjänsten för mitt uppehälle. En socialtjänst som inte bara förskjuter sitt problem med att ge kommunmedborgarna sin försörjning utan också förnedrar, kränker och bedrar. Ett exempel socialtjänsten i Skutskär (Älvkarleby kommun) har vid flera tillfällen erbjudit en person "matpengar" mot återbetalning, så längt är väl allt gott... men att sedan samtidigt fråga om personen i fråga vill ha ett skriftligt beslut eller inte - för du tänker väl inte överklaga?
Ja, vad svarar en hjälpsökande i beroendeställning till "myndigheten"? Nej, det är klart att det är okey att ni bryter mot min rätt att få skriftliga beslut som jag sedan om jag är missnöjd med kan övrklaga till Länsrätten... eller ?! VET HUT på er kränkande myndighetspersoner! SKÄMS!!! Nog borde väl ni veta att alla myndighetsbeslut skall följas av ett skriftligt beslut med motivering?! Eller behövs det fortbildning i förvaltningsrätt???
ATT man i dagarna kan läsa i bland annat Arbetarbladet om att regeringspolitiken slår ut sina egna medarbetare har man kanske liten förståelse för. Kanske mer för att det drabbar den i Älvkarleby kommun så "påstridige Larsson". Förövrigt den enda i kommunfullmäktige som driver en aktiv opposition! Hur kommer opositionen nu att se ut? Med ett gäng "trötta" och "tysta" arvodeeslyftande själar som inte gör mycket väsen av sig, flera av dem har aldrig, eller mycket sällan, eltrat den så av Larsson så välanvända talarstolen. Många gåner kanske lite mångordiga men ack så viktiga rätten att som företrädare för folket (enligt de demokratiska spelreglerna) svar för någon form av opposition.
Moderaterna (och de övriga i Älvkarleby Alliansen) sitter i knäna på de styrande socialdemokraterna som på det andra knät har vänstern. Sverigedemokraterna har man bara nobbat, trotts att de av folket fått förtroende att ha två mandat i kommunens högst styrande (eller konfermerande) församling, nämligen kommunfullmäktige. Och Folkpartiet (och Larsson) har man i sam demokratisk anda bara fryst ut. Politik på högsta kommunalanivå...
Ja, du Larsson... fan trot, men visst borde man (läs regeringen) se över reglerna för oss som någon period i livet drabbas av arbetssökande akriviteter via satens egna organ, Arbetsförmedlingen. Ingen deltidsarbetande, oavsett vilkeket yrke man har, borde kunna slås ut för att de är fritidspolitier med en lön motsvarande tre timmars arbete i veckan. Slitande på tre-frya hundra procents "övertid" varje vecka utan ersättning och sedan bli utslagen från samhällets socialförsäkringssystem och möjlighet till försörjning. I sam demokratisk anda måste vi slåss för att demokratin får leva vidare tills det blir ett regeringsskifte. För visst borde vi ha en regering som ger signalerna om att det skall vara okey med lite arbete även om det inte är heltid?
Ophs... nu är det ditt drag - akta dig för "Svarte Petter"!
Det är mycket nu... för många...
En annan minnesdag som jag helt missat var minnesdagen om Fadime Shahindal, ni vet dottern som blev skjuten av sin pappa ii Uppsala för sin körleks skull - han som ville rädda familjens heder... Fadime var en mycket fin och trevlig tjej som jag hade färmånen att träffa några gånger i samband med att hon gjorde sin praktik på socialkontoret i kommunen där jag bor. Dessutom umgicks jag en hel del med någon av hennes släktingar. En man som stod på hennes sida i livet, om man nu kan ställa sig på någons sida när det gäller släkt led ochhederssaker... undra hur man tänker?
I veckann fick jag också beskedet att en person som jag känner till har tagit ett återfal och tittat så pass djupt ner i glaset att han går, nja, kanske fel ord, raglar runt på centralstationen i staden och letar burkar i papperskorgarna fär att få ihop till en öl till. Tragist, en i mina ögon fin person, med så underbar inställning och den ödmjukheten som han levererar till sin omgivning... Nu sitter han med gubbarna på bänken och luktar alkohol....
En annan för mig betydande vän har också klivit in i drogernas underbara land. Han har på kort tid gåt ner sig totalt, hamnat i en haschdimma och förbrukat sin omgivning ytterligare en gång i livet.... Det gär så ont. När jag själv jobbar med behandling och inte kan göra något åt mina egna vänner. Fungerar då behandling?
Ja ibland får jag anledning att tvivla, även om det går över för jag träffar också så många personer som via AA och NA rörelsen håller sig nykter och ren i många år...
Jag tänker ofta på dessa personer som inte kommer ifrån sin historia, sitt drogande liv, sin smärta, skam... etc som håller dem kvar i ett stadigt tag om sina droger oavsett vilken. Jag ser också alla de människor runt vaje individ, sambo, syskon, barn, föräldrar, släktingar etc som lider och blir ett offer för skam, ensamhet och lidande. Hur mycket pengar, oro, tappade lustar, besvikelser etc har inte drogandet kostat dem?
Ofta har de ingen stans att vända sig med sina tankar, känsloor och funderingar... varför fungerar vi socialarbetare inte bättre i vår yrkesroll? FAN, något måste gå att göra... Det gör så ont att titta på når någon mår så dåligt. Nu kan man ju göra som vissa säger; stänga dörren, slänga ut personerna i fråga och vånda dem ryggen... "tufkärlek"... jag hör väl till dem som inte tycker det. "kärlek" kan inte vara tuff, den är glad, varm och god... men hjälper det någon att komma ifrån sitt drogande?
Ja, vad vet jag... men än så länge anser jag att det är viktigare att bry sig om, än att stänga ute någon man tycker bra om... kanske är det som de som hävdar den tuffa stilen säger, att man möjliggör ytterligare tid i drogandet... med den öppna famnen. Kanske kan det vara ett sätt att skydda sig själv och sina sorgsna, besvikna känslor... var vet jag... Jag är ju bara en teoretiker på banan. Min egen karriär har ju bara varit en öl, på Kinseiska muren, 1986... det gör ju knappast någon erfarenhet att tala om. Men å andra sidan har jag ju lärt folk att simma utan att ha drunknat själv också. Med det resonemanget är det tur att jag inte jobbar på FONUS... Erfarenhe kan man lära av andra, man behöver kanske inte göra alla galenskaper på egen hand...
Mycket tunga och stora funderingar, men jag noterar hur det hopar sig för många i deras liv just nu... Lev på hoppet, snart kommer det en vår! Hitta andra i samma situation och stötta varandra... våga tala om det som är problemet.... det gär ont, men kanske får man uppleva att det går att göra något åt det också... Våga försöka!
