Socialskälp, Sjuka kassan, Arbetsmedlingen.... och A-kassan
INGEN gör de det de borde för att hjälpa en utsatt person... Detta vågar jag påstå då jag har flera konkreta händelser som är oberoende av varandra.
Att vara en svensk medborgare som är utsatt för arbetsmarknadpolitiska insatser av idag, det är ett heltidsjobb... De som bord jobba hårt för att få ut folk i arbete, lägger ner mer tid på att omorganisera sin egen verksamhet så till den milda grad att ingen vet vad de skall syssla med, Men det funkar det finns alltid någon annans bord att lägga en arbetssökande på.
De finns ett regält undantag - ARBETSFÖRMEDLINGEN i Gävle - Jag har varit i kontakt med AF i Skutskär under ett par år... en skrämmande upplevelse! Jag borde gå i terapi för att reda upp begrepp och förstå hur de tänker.
Efter att JO-anmält dem för att de har svårigheter med att handtera den medborgliga rättighetet att vara politiskt aktiv. handläggarna saknar en ruta för att sätta ett X i om man är politiskt aktiv - och då går det inte att vara det och vara inskriven på AF i samma period.
Att de samtidigt skall skickas papper flera gånger om året med liknande innehåll mellan AF, A-kassan och FK för att folk skall kunns försörja sig förutsätter att handläggarna känner till vad de sysslar med, eller att de utastta själva har en årslön på banken så att de slipper bli föremål för några försök till bemötande med klass...
SJUKA KASSAN medverkar med att göra utbetalningar av ersättningar, barnbidrag, föräldrarpenning etc men inte förrän de själva har gjort sina omorganisationer och hittat till rätt handlåggare. Det finns personer som får vänta flera månader på ersättning. Skulle man ha fyllt i en blankett på fel sett så kommer den tillbaka flera veckor senare - då man kanske väntar på utbetalningen - för att skrivas om, eller i bästa fall kryssas i en rut som avsändaren förbisett. Några pengar blir deet inte... och det ska jag som enskild ha överseende med för det är så svårt att få till det i den nya organisationen.
Att komma fem minuter sent om man är klient, (eller beroende av dessa myndigheter) gör att man diskavalifiseras och blir utan ersättning/hjälp. Visst är det fantastiskt!?
SOCIALSKÄLPEN vet inte riktigt vad de utreder, i flera utredningar där jag har haft förmånen att finns med på ett hörn som suport och vän till de utsatta har man utrett och utrett - men aktivt undvikit att medverka till någon lösning på frågan. Det måste ju vara något galet ed familjen/hemmet. Det kan inte vara så att en tonåring med ADHD och/eller bara vanliga tonårssymtom, ständigt pank, nya kamrater, trött, likgiltig, frånvarande, fastväxt i datorn/mobilen etc får missbrukstecken. Att begå kriminella handlingar som rapporteras av polisen till socialtjänsten kanske skulle föranleda en insats för att tillrätta visa de unga. Men som i ett trollslag så utsätt föräldrarna för långvariga trakaserier och gliringar... Hur länge har man som förälder ork att vara en bricka i spelet, för att lära upp nya socialarbetare som måste få begå sina misstag... Handlar det om ekonomi så är väntetiden tre månader... vad gör man i väntans tid?
Visst är det fantasktiskt?! Det skall fram det ena intyget efter det andra på att intyget man skickade in är äkta, eller möjligen inte har blivit för gamalt utan att dess rättmåtige ägare har observerat detta.
TÅLAMOD mina vänner, det kommer, kommer, kom... men undra när...
Tänkte väl...
" En man i chefsbefattning på ett statligt verk änade sig åt att blogga på sin fritid. Det statliga verket var Migrationsverket. I bloggen hade mannen bland annat skrivit om stridigheter i Israel och om Hamas, samt någon mer oroshärd. Han berättade om ditt och datt, i slutet på inlägget hade han tagit ställning för (eller om det var emot) regimen i landet. Som chef på myndigheten så ansvarar han för personalfrågor - hade inget med beslut om asylärenden på sitt bord. Frågan som var uppe för behandling var om det var rådigt att uttala sig i frågor som läg så nära hans yrkesroll, påverkade de hans arbete och de beslut som han tog? Tryckfrihet och bloggar är ett nytt fenomen som inte funnits med i förarbeten och andra diskussioner när lagen om tryckfrihet formades. etc ... "
Det som var roligt ar att höra var de inlägg i debatten som efterföljde inslaget. Folk lade fokus på allt utom just det frågan handlade om - nämligen tryckfriheten. Det var för eller emot Palistina, Islam, Hamas etc Ett tryckfrihetsmål är ju en mycket speciell företelse som noga måste övervägas... Jag kände att det var många frågor som inte besvarades under den tid jag hörde programmet, bland annat skulle jag vilja veta om det var en blogg med koppling till det statliga verket mannen var anställ vid, eller något utseende som gör att läsaren tror att det är myndigheten som står bakom texten.
Plötsligt slog det mig, om det skulle handla om mig - är jag scout, föreståndare på ett HVB-hem, politiker, vuxen, bridge-spelare, vän eller bara en bloggare i allmånhet? Vad är det då jag inte får/bör skriva om? Naturligtvis vill jag inte hänga ut någon enskild person, belysa situationer som gär att någon blir "ledsen i ögat" - men skulle det få mig att tiga om missförhållanden, orättvisor och/eller maktfullkomligheten?
Nej, knappast! Jag har synpunkter, tankar och värderingar som jag försöker ventilera här och på andra ställen...
Hur som hellst så är det en intressant infallsvinkel på ämnet, får en chef i ett stalig verk blogga, uttrycka sina åsikter, eller skall "staten" undanta sina egna anställda från att uttrycka sina mänskliga rättigheter? Hum... humhm...
Tryckfrihetsoordningen är ju en av våra grundlagsskyddande rättigheter occh vår möjlighet att få yttrycka oss offentligt. Något som vi måste vara rädd om. Nu behandlas frågan i domstol och även om det är så moderna tingest som bloggandet och om vem som får skriva vad etc Det kändes som om man inte ville förstå frågan, eller ämnet riktigt. Men visst det kan ju inte vara fel på alla andra utom mig, jag kanske har ett feltänk, å då är det väl bra om någon försöker rätta till mig...
Var tog det idéeologiska tänket vägen? Ingen som vet, ingen som vet...
En av mina stora argument till att finna min poitiska hemvist i (mp) var kärnkraftsfrågan - jag var linje tre anhängare på den tiden det begav sig. Ett minne från den tiden var att jag åkte ner till Uppsala och var på ett möte i miljöpartiets lokal i en vindsvåning i Centrala stan med flera aktivister, bland andra så var Åsa Domeij en av de närvarande - en tuff brud med skinn på näsan.
Ytterligare en av de riktigt stora grejerna för mig har varit att (mp) sagt NEJ till EU - något som man nu börjar överge. Vilket gör att Vänsterppartiet blir det ända partiet som fortfarande kräver ett urträde ut ur EU. I de här skedet i min politiska gärning så träffade jag Inger Schörling, miljöpartist och EU-ledamot, som tog emot oss ett gäng lokalpolitiker från Älvkarleby kommun nere i Bryssel. Inger vet verkligen vad hon gör!
Sverige sa NEJ till Euron... Vilket jag uppskattade då jag anser att vi behöver allt som kan stärka vårt lands och våra medborgares identitet - flaggan, nationalsången, kronan och vårt öppna demokratiskt politiska landskap.
Jag har under en mandatperiod, 2000-04 (om jag mins rätt) träffat flera underbara människor inom miljöpartiet. Jag fick förmånen att vikariera som politisk sekreterare i Landstinget i Uppsala län med Inger Hallqvist Lindvall som landstingsråd och "chef". Det var en enormt slitsamm men framför allt rolig tid. Jag gilliar Inger skarpt, tillsammans med henne fick jag möjligheten att möta an rad intressanta och mycket spännande människor. Minns särskilt ett flertal tillfällen i vår landstingsgrupp, samt alla turer kring runt Amalgamfrågan.
En annan stor grej har varit den fria och villkorslösa blockpolitiken, nu har (mp) tagit ett regält steg in i ett samarbete med Socialdemokraterna i och med den senaste uppgörelse partierna i mellan. Nog för att jag reagerat och kraftigt ifråga satt "de vänskapliga relationerna" (mp) i Älvkarleby kommun har med Moderatern - något jag inte kan förstå då det är svårigheter med trovärdigheten i (mp) politiken. Hur och vad kan man i en moderat majoritet få igenom från sitt ideeologiska tänk som miljöpartist??? Partierna står ju mil från varandra... (mp) har så mycket att vinna på att inte sitta i någons knä...
Varför blev jag då representant för Kommunens väl (kv) ett lokalt parti i Älvkarleby kommmun och inte stannade kvar i miljöpartiet? Ja, svaret är lätt - de stora och viktiga frågorna såldes ut en efter en och (mp) är snart bara ett parti i mängden bland de övriga partierna.
I det lilla och lokala partiet har man möjligen en chans att jobba med lokala och/eller sakfrågor som berör den enskilde kommunmedborgaren på lokal nivå - det vill säga både DIG och MIG.
Några frågor som jag tänker på är engamanget kring Älvboda Friskola, överlevnaden för Jungfruholmens skola, LAXPRESSEN, återinförandet av gågata i Skutskärs Centrum, ambulansens placering i kommunen, folkradion, Skutskärs IP, förslaget till att göra den nerlagda OKQ8-macken till "BUSSTOP Skutskär" etc
Kommunens väl är så rätt ute och steget före.
Lokalt på kommunal nivå kan man överblicka innehåll och konsekvenser på ett enklare sätt. Även om många beslut som vi politiker tar kanske inte är så belysta och genomtänkta som de borde vara. En annan och kanske mindre viktig aspekt är att som medlem i Kommunens väl har man inget "Moderparti" som man måste rätta sig efter eller så... Vi jobbar för frågor som berör kommunmedborgarna och hur vi ska fördela våra skattemedel.
Är det riktigt klokt att Älvkarleby kommun med sina 9 132 inv. skall dra på sig en pensionsskuld på drygt 220 000 000 SEK, en ny skolorganisation för dryga 100 000 000 SEK när vi redan har lån för ytterligare drygt 100 000 000 SEK? Vi lever på ett socialbidragsliknade förhållande där vi årligen tar emot drygt 50 000 000 SEK från staten för att finasera kommunens kostnader. Det är ett skämt när (s) säger att vi har en budget som gått ihop sig eller landat på plus - utan vårt statliga bidrag skulle vi fått låna VO för länge sedan.
En annan ödesfråga är regionsindelningen - skall Älvkarleby kommun höra till Gävleborgs län/region eller till det super lån/region som Mälardalen skulle utgöra?? Det har betydelse för var vi får vårt säte, det är närmare till Gävle än Uppsala, mer och mer av den kommunala verksamheten vänder sig till Gävle. Närga exempel är Räddningstjänsten (brand- och ambulansverksamheten), Gästrike Vatten AB (där Älvkarleby kommun skänker bort sitt guld - vattnet.) och nu senast Fjärrvärmen (som kommunen vill eller redan har beslutat att sälja till Gäle energi)...
Några komiska eller tragikomiska förhållande är den situation där större delen av bebyggelsen runt Bodaån är svartbyggen, kommunen glömde detaljen att begära dispans från strandskyddet och nu står vi inför fullbordat faktum. Massor med byggnader är svartbyggen, inklusive Kommunalrådets hydda i vattenbrynet utmed Bodaån...
Oförmågan att komma överens med bygget vid Dragon Gate, hur många timmar har man inte ägnat åt att kontrollera att de inte har olagliga hissar på grund av säkerhetsrisker, stora sopberg med byggmassa som ligger där de inte skall etc trots att de egentligen är en enormt stor och välbehövlig turistmagnet som lockar flera tusental turister till vår kommun...
I min lista på idoti måste jag också nämna bowlinghallen i Skutskär. Jag protesterade redan vid inledandet av uppförande av bygget (då som miljöpartist). Nu som representant för (kv) kan jag bara konstatera att kommunen har gjort en regäl felsatsning igen - vår motion om att köpa in bovlingbanorna och låta det fortsätta vara bowling i byggnaden, även om det går med lite förlust. Nu är det bara en tom och innehållslös byggnad som bidrar till känslan av ett övergivet och öde Centrum.
Tillsammans med före detta gågatan i Skutskärs Centrum som öppnades för personalparkeringar och genomfart blev det investeringar på si så där en 30 000 000 SEK, som kommunmedborgarna kan sätta sig på Sebyllan på Coop och titta ut över.
Ytterligare ett exempel på lite små komiska kovändningar som majoriteten tvingats göra handlar om rivningen av hyresfastigheten i Marma, Båstmansvägen 23.
Eller oförmågan att se de investeringar och de i miljonklass som den för kommunen och dess beslutfattares ohängde Högberg, som med sina idér och görande sätter lite krydda på tillvaron. Det händer saker runt honmo och många gånger har han rätt och ibland går det lite för fort så saker och ting kommer i fel ordning, men... Utan honom vad skulle kommunen göra då??? tomterna på Falluppden, industriområdet i Älvkarleö, sedna längre tillbaka Idrotsvägen i Skutksär... listan kan bli lång.
Socialdemokraterna har en era av att suttit vid makten i kommuen sedan början på 1900-talet - och de utan att förstå att de måste hantera det ansvaret på ett bättre sätt. Nu belyser opositionen konsekvenserna av deras styre och någon gång måste väl någon ta tag i ett just alternativ - så bollen är passad, Kommunens väl, ta ert ansvar!
Krama varandra
Funderade mycket på vad jag fick mig till livs under en av alla grupper vi genomför på jobbet. Tema KÄRLEK, kärlek som inte är SEX eller har sexuella förtecken, utan bara är ren och skär uppskattning av varandra. Något vi är dålig på att bjuda på. När gav du dina föräldrar och/eller barn en kram sist? Kändes det bekvämt, eller blev det lite skämmigt?
Troligen det sistnämnda, Just för att vi inte är vana att ge varandra uppskattning i form av en vänlig KRAM, inte den "mekaniskt tekniska och manliga" kramen med en klapp på ryggen - som om det vore en hund som vi kramade och klappade på. Utan den där kärleksfulla, vänliga kramen som verkligen förmedlar att jag gillar dig...
Ibland skulle jag bara vilja slänga mig i en famn och ge någon en kram - kanske är det just dig, undra varför det inte blir av... ?!
Kanske för att det är så skämmigt och inte känns bekvämt, kanske för att du är för långt borta (eller om det är jag som är långt ifrån dig), kanske bara för att jag är rädd för hur snacket skall gå, eller kanske bara för att jag inte törs...
Jag gillar ju dig så skarp och skulle så gärna vilja visa dig min uppskattning! Så här får Du i alla falle en virituell kram från mig... KRAM på dig!
Jag tror ...
Börjar förstå varför det finns krig i världen... när människor verkligen vill hitta orsaker till att misstolka pricis allt som händer. Jag har en längre tid funderat, analyserat och verkligen grubblat påvad det är som gör att människor inte kan hålla sams, sträva efter gemensamma mål - ja, ibland handlar det förstårs om att man inte vet vad som är ett mål, eller att man gemensamt har kommitfram till åt vilket håll man skall gå, men oftast vet man i alla fal det. Har man tur så minns de inblandade vilka mål de beslutat sig för... annars kallar man det politik!
Förståelse för att saker och ting är föränderligt över tid verkar också vara en bristvara hos gemeneman. Ett exempel från min egen vardag... tidigare så var jag arbetssökande, hade massor med tid över för att lalla runnt och söka jobb, snacka med folk, hänga på den lokala Sebyllan med en korv i mungipan etc
Mycket av min fria tid gav jag till det politiska arbetet i "partiet" - ett lokalt parti i Älvkarleby kommun, Kommunens väl. Jag tycket det var okey att lägga ner massor med arbete då jag hade lite tid över... sen kom bomben!
Jag fick ett jobb... och behövde engagera mig i det, dels för att det skulle bli min försörjning, men också för att det krävdes en hel del av mig där. Jag fick flytta min tid från att vara "fri tid" som jag kunde spendera med att lalla omkring, till att vara "upptagen tid" då jag dels måste vistas på jobbet, dels blev bunden till arbetsuppgifter som styrde min tid...
Det uppstod ett underskott på min fria tid och tiden jag kunde spendera på det politiska aktiviteterna och plötsligt så började man sprida rykten, baktala och sabotera. Jag bara inte kunde förstå vad det var som hände... helt plötsligt var det som om vi inte var eniga om något, fulheter och påhopp, rena kränkningar började hagla, någon som hällst syrning existerade inte, det starka och övergripande arbetet var som bortblåst...
Jag kände att jag verkligen missade något, någon stans, för den demokratiska arenan där beslut borde tas blev till överenskommelser per telefon i vissa kretsar (utanför mig). Beslut togs utan någon som hälst ordning och utan att förankras hos alla i styrelsen/partiet. Bland annat kom ett mail med frågan "Hur skall du ha det..." ? Jag förstod verkligen ingenting. Sen kom ett förkklarande mail från någon annan som på något sätt fortsatte där den tidigare frågeställaren slutade. För mig är det uppenbart att man avser att hålla mig utanför, frysa ut mig etc
Medan man i samma stund inte kan hålla några möten för att en person "jobbar" - något som man inte accepterar att jag gör. Ja, min syn på opositionspolitiken har verkligen fått sig en regäl knäck. Att vara "snäll och gó" i någon sorts förståelse för de politiska motståndarna och nästan be om ursäkt för att man är på de som sitter i makten och stör...
Visst är det politik på hög nivå?!
Välkommen till min nya blogg!
